Lysande lärare #3

30 augusti 2015

Ännu ett exempel från vår svenska skolas underbara vardag.

En lärare har låtit eleverna göra ett försök med lutande planet för att mäta bl.a. acceleration. Det blir lite ont om tid i slutet av lektionen, men läraren låter ändå eleverna själva komma på det bästa sättet att mäta avståndet från en punkt till en annan, i stället för att själv bara berätta det. Lärandet var viktigare än att bli klar i tid, och eleverna fick en verklig utmaning, som de klarade av efter ett gemensamt resonemang.


Lysande lärare #2

24 augusti 2015

En lärare ska efter en stund när eleverna arbetat med sina datorer gå igenom en sak gemensamt. Hon ber alla eleverna fälla ner skärmarna på sina laptops så att de kan lyssna fokuserat. Några elever vill ha datorn uppe, men läraren motiverar eleverna lugnt och sansat genom att tala om att eleverna kommer att missa något viktigt som hon har att säga om de inte lyssnar helhjärtat. Det tar 20 sekunder och ett par tålmodiga leenden, så är alla datorerna nerfällda och lärarna kan ge sin information.


Lysande Lärare

18 augusti 2015

En del läsare har tolkat mina senaste inlägg som att jag inte skulle uppskatta lärares arbete. Jag har velat framföra precis det motsatta. Jag ber om ursäkt från djupet av mitt hjärta att jag uttryckt mig så illa. Om du vill läsa en längre text kring hur jag tänkt mig att mina texter skulle läsas klickar du här. Hur det var tänkt att mina bloggar skulle läsas

Kortversionen är denna: Det förs en debatt på senare tid som vill uttrycka att lärare inte klarar av att motivera sina elever. Man skyller problemen på eleverna själva och på föräldrarna. Men, tänker jag då, det är ju skolans uppdrag att arbeta med att motivera eleverna (läraren ska utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka varje elevs självförtroende samt vilja och förmåga att lära, samt stimulera, handleda och stödja eleven och ge särskilt stöd till elever i svårigheter). Att då säga att om eleven inte är motiverad, eller om föräldrarna inte ser till att de är det, då kan lärarna inte göra något. Jag tycker att det är bullshit! Lärare kan visst motivera och stödja elever, det gör professionella lärare varje dag, året om. Miljoner elever blir varje dag stimulerad och motiverad av sina lärare. Det hjälper inte att Inger Enkvist och läraren Fredrik Andersson med flera kastar skit på lärarkåren, jag ändrar inte min uppfattning ändå.

Nu tror jag inte att deras tanke är att måla upp läraren som oprofessionell, men det är faktiskt det dessa debattörer gör, och jag tycker att det är förfärligt. Det värsta är väl att det även görs från fackligt håll. Tror man att budskapet ”Titta, vi klarar inte av vårt uppdrag, ge oss mer betalt!” är produktivt? Tvär om är jag säker på att om vi visar upp hur fantastiskt bra saker som görs varje dag i skolan så skulle vi kunna säga ”Titta vad bra vi är! Ge oss mer betalt och högre status!”. Här finns min krönika från Skolledaren januari 2015, som försöker peka på att svensk skola lyckas alldeles utmärkt. Krönika jan 2015 

Men, för att jag inte ska missuppfattas framöver, och för att visa upp hur många duktiga lärare det finns – ja, det kryllar av duktiga lärare – tänker jag nu och framöver, med viss regelbundenhet, lägga ut exempel på Lysande Lärare. Och exemplen är hämtade ur verkliga, levande livet i vår underbara skola.

Lysande lärare #1

En lärare låter eleverna ge varandra återkoppling på deras muntliga redovisningar på ett strukturerat sätt. Det märks att eleverna är vana vid det arbetssättet, för återkopplingarna är både insiktsfulla och framåtsyftande. De här eleverna är på mycket god väg att bli självreglerande, om de inte redan är det. Och läraren minskar dessutom sin egen arbetsbörda på köpet.


Finn fem fel

13 maj 2015

En läkare ska inte behöva vårda en patient trots att det är hans uppdrag och trots att han tar betalt för att göra det.
En bilmekaniker ska inte behöva laga en bil trots att han åtagit sig uppdraget och tar betalt för det.
En affär ska inte behöva lämna ut en vara till kunden trots att den finns på lager och kunden redan betalat för den.
En skolledare ska inte behöva motivera en lönesättning trots att det är hans uppdrag och att han har betalt för att göra det.
En lärare ska inte behöva motivera sina elever trots att det ingår i läraruppdraget och trots att läraren uppbär lön för att göra det.


Ett skott i foten eller en diamant?

08 maj 2015

Jag omges dagligen av lärare, skolledare, administratörer, kuratorer, syvare, skolsköterskor, lokalvårdare, bibliotekarier, vaktmästare, skolpsykolog, matpersonal (ursäkta om jag glömt någon) som tycker väldigt mycket om våra elever. Som ger det där extra för elevernas skull. En del sliter ut sig för att eleverna ska lyckas. Professionella människor ut i fingerspetsarna!

Varför är det inte deras elevsyn, eller människosyn bör det väl hellre uttryckas, som hörs och syns i media? Varför hörs och syns oftast bara lärare som t.ex. skriver att ”Allt ska gå så himla lätt och smidigt för elever nu. Det ska vara roligt och lattjo. De är så slappa. Det får inte kosta någon ansträngning och jag har varit så frustrerad över det så länge.” De får t.o.m. massor av tummar upp av andra.

Tänk om det skulle handla om lärare i stället. Är människosynen okej då? ”Allt ska gå så himla lätt och smidigt för lärare nu. Det ska vara roligt och lattjo. De är så slappa. Det får inte kosta någon ansträngning och jag har varit så frustrerad över det så länge.” Eller ”När man inte får högsta lönepåslaget är det som regel mitt fel i lärarens ögon eftersom man ju faktiskt lagt flera minuter på att googla lektionsplaneringar”.

Kanske ska vi skrota rättssamhället, som Inger Enkvist vill: ”Det verkar som om politikerna inte vågar säga att det är lärarnas ansvar att dra nytta av all denna nya forskning som publiceras. Det är helt orimligt att ge lärarna mer lön eller fortbildning utan att de först bevisat att de gjort sitt bästa”. (Som är en travesti på hennes text om villkorat stöd till elever.)

Det är allvarligt att det finns lärare som har en sådan människosyn, som ju står i motsats till den människosyn som beskrivs i läroplanen. Och det strider bl.a. mot läroplanens ”Läraren ska stärka varje elevs självförtroende samt vilja och förmåga att lära”.

Det är också allvarligt att så få säger emot i debatten. När många utanför skolan gör allt för att mana fram en solkig bild av svensk skola, även förra skolministern gjorde och gör vad han kan för att svartmåla skolan, är det ju inte klokt att personer inom skolan, och inom läraryrket inte minst, skjuter hela lärarkollektivet i foten. Tala om en inre fiende!

Varför reagerar inte lärarfacken på den här typen av nedsabling av det stolta läraryrket? Hur länge accepterar ni att folk inom de egna leden målar upp bilden av lärare som oprofessionella gnällspikar som skyller allt på eleverna och deras föräldrar? (Och som sagt, det är en heltokig bild av verklighetens överväldigande majoritet av hängivna och oerhört skickliga lärare.) Varför protesterar inte fler mot de som om och om igen bara bidrar till att sänka läraryrets status? Det är inte så många som söker till lärarutbildningen. Nej, tacka fan för det!

Bakom sig den här människosynen döljer sig säkert ofta en uppgivenhet och frustration över samhällets utveckling och en känsla av att inte räcka till. Men bara för att man inte gillar båten man sitter i blir det väl för helsefyr inte bättre av att borra hål i botten!

Jag tänker på ett samtal jag hade med en lärare häromdagen. Hon såg att en elev som kom i ettan på gymnasiet hade svårt med både det enda och det andra, men såg också att det fanns en diamant där inne som bara ville komma ut. Nu, efter tre år, ser hon denna finslipade och vackra sten i sin fulla prakt. En människa som utvecklats och vuxit, med hennes och andras hjälp och stöd. En elev som kommer att gå ut i världen och göra bra saker, som kommer att bidra till att vi kommer att få leva i ett gott samhälle i framtiden. Det finns tusen sådana bilder bara på min skola. Varför sprider vi inte de bilderna i stället?


Rättssamhället ska inte gälla i skolan

20 april 2015

Inger Enkvist har höjt mitt blodtryck ett antal gånger nu, men det här är nog första gången jag får blodstörtning!

Tidigare inlägg från henne, denna forskare och professor, har bland annat innehållit en analys byggd på att en, ja, en (!), gymnasielärare tyckte att eleverna var lata och omotiverade. Det fick henne att skriva en artikel som gick ut på att, i generaliserande drag, alla elever var lata och omotiverade. Väldigt vetenskapligt var det i alla fall.

Nu skriver hon att ”det är helt orimligt att familjerna kan anklaga skolan för att ha gett nog stöd och hjälp utan att först kunna bevisa att eleverna gjort sitt bästa”.

En gammal rättprincip är att man är oskyldig tills man är bevisat skyldig. Här ska det, om Inger Enkvist får som hon vill, vara det omvända. Du är skyldig till indolens och lättja tills du bevisat motsatsen. Det nämns inga ledtrådar till hur det ska gå till.

Föreställ dig följande situation. Kalle eller Eva vill ha hjälp. Familjen ”anklagar” skolan genom att önska mer stöd åt sitt barn. Följande dialog utspinner sig.

Läraren: Jaha, men har du verkligen gjort ditt bästa? Satt du uppe till klockan elva igår kväll och jobbade med läxan?

Kalle/Eva (välj själv): Jag satt upp till klockan tio, sedan var jag så trött att jag inte orkade mer. Jag måste ju sova också!

Läraren: Jaha, vad har du för bevis för att du måste sova mycket? Eller vilket bevis har du för att du verkligen var trött klockan tio?

Kalle/Eva: Men det var jag! Jag lovar!

Läraren: Såg du något program på teve på kvällen? Du såg inte Game of Thrones, kanske?

Kalle/Eva: Nej, jag hann inte det. Annars hade jag gjort det, men jag får se det i helgen.

Läraren: Men du ville se det, eller hur?

Kalle/Eva: Ja, egentligen.

Läraren: Aha! Uppsåt att begå brott! Kan du bevisa att du inte såg på teve?

Kalle/Eva: Ja, mamma var hemma, så …

Läraren: Det duger inte! Hon är jävig. Tyvärr, jag kan bara beklaga. Du kan inte bevisa någonting, så tyvärr får du ingen hjälp av skolan.

Men det värsta är kanske att det finns lärare som håller med om hennes urholkning av lärarnas professionella kapital. Kan ingen lärare ställa sig upp och säga ”Det är vårt arbete, vårt uppdrag och vår profession att hjälpa även omotiverade elever! Och det är vi stolta över!”


The Professionals

22 mars 2015

Det var ett tag sedan. Fick en tanke när jag var ute med hundarna. Läkare har hög status, det säger väl ingen emot. Men varför är det så? Är det för att läkare säger: ”Sjukvården är så dålig, ge oss mer pengar!” Nja, knappast. Om ett par föräldrar kommer in med sin son på akuten och berättar att pojken druckit Klorin, frågar läkaren antagligen hur det gått till. Om föräldrarna säger att de glömt flaskan framme, så att pojken kunde få tag på den, säger läkaren då ”Då är det ert fel! Om ni inte kan se till att pojken inte dricker Klorin tänker jag minsann inte behandla honom. Det är ert fel, helt enkelt!” Eller behandlar läkaren pojken ändå? Sedan många år tillbaka finns det alternativa behandlingsmetoder, som är mer framgångsrika och bättre för patienten på alla sätt och vis. Bypassoperationer är ett sådant exempel. Nuförtiden för man in en liten stent via ett blodkärl och vidgar förträngningar i hjärtat. Patienten får några få veckors sjukskrivning, max, i stället för ett halvår. Finns det läkare som säger ”Nej, det där med stentar verkar kanske bra, men nja, jag har sågat upp revben och bänt upp bröstkorgar i 25 år nu, och det fungerar bra för mig. Sådana där nymodigheter är bara dagsländor. Snart hittar de på något annat nytt.” Knappast, eller hur!? Känner du igen att läkarkåren är professionella yrkesutövare, som inte bara följer aktuell forskning, utan dessutom leder den. Varje ny patient är ett tillfälle att lära sig något nytt. Kanske är det en patient som har en sjukdom som just den läkaren forskar kliniskt på. Vilken lycka för både läkaren, patienten och alla framtida patienter som kan få bättre behandlingar. Därför får också läkarna bra betalt, utan att behöva strejka eller hota. De är helt enkelt professionella yrkesutövare som ligger i framkant på många sätt. Och därför står massor av unga människor i kö för att bli läkare. Det lyser om dem i neonskrift: Vi är professionella! Vi är duktiga! Vi vet vad vi sysslar med! Vi leder forskningen för patienten bästa! Vi vårdar alla, oavsett om patienten (eller föräldrarna) är motiverad eller inte!

Menar jag att lärare inte är professionella? Nej, inte alls, tvärt om. Jag har förmånen att (både nu och tidigare) arbeta på en skola med oerhört hög kompetens och professionalism. Problemet är att de som för debatten ofta är de som klagar på eleverna och deras föräldrar, som en undanflykt för att resultaten ibland inte är de önskvärda. Det är inte professionellt.

Den professionelle säger ”Okej, eleven är inte motiverad. Då får jag väl se till att hen blir mer intresserad av skolarbetet. Det är ju trots allt en del av mitt uppdrag att göra det!”