Grupptänkande IV

26 oktober 2010

Recept för att motarbeta grupptänkande

Vad kan du göra för att motverka grupptänkande, då?
Ja, Granström och andra som från olika perspektiv och verksamheter pekar åt samma håll. Här är några viktiga punkter:

  • Lagarbete är det bästa sättet att organisera om man vill slippa grupptänkande, en hierarkisk organisation är sämre. (Till och med militären har sedan länge insett att folk inte gör ett bättre jobb bara för att man pekar med hela armen, tvärt om. Inte armén, armen!) Granström själv kom 1990 fram till att skolor med konsekvent lagarbetsorganisation når bättre arbetsresultat och har större trivsel bland personalen.
  • Uppgiftsstyrning är bättre än regelstyrning. Lös uppgiften hur ni vill (inom läroplanens och budgetens ramar, naturligtvis!) och på bästa sätt! (Lärarna på en skola är nästan samtliga högskoleutbildade och måste kunna ta ansvar utifrån det. Alla är, i mina ögon, kompetenta tills de bevisat motsatsen.)
    Uppgiftsstyrning gör arbetet mer begripligt, hanterbart och meningsfullt.
  • Utgå ifrån det professionella, inte det personliga. Ju närmre man kommer sig själv som person (lönefrågor, tjänstgöring etcetera), desto lättare är det att hamna i grupptänkande. Professionella frågor leder till större fokus på arbete. Troligen beror detta på att ju mer frågorna berör de inblandade själva desto större behov av att befria sig från ansvar.

Kreativa sammanträden

Granström redovisar följande fem nivåer av hur sammanträden kan fungera.

Nivå 1          Uttryckande; man kommer ingen vart, man yttrar sig bara.
Nivå 2          Teknisk; deltagarna i mötet tillämpar standardlösningar, anvisningar eller gör eller kommer med förslag på att göra som man alltid gjort
Nivå 3          Påhittig; man föreslår alternativ till gamla standardlösningar
Nivå 4          Nyskapande; introducerar nya och ovanliga synsätt.
Nivå 5          Förlösande; man samtalar insiktsfullt och integrerat, samt tolkar vad som hänt i gruppen.
Kan du identifiera var ni brukar befinna er på era möten?

Slutligen vill jag inte undanhålla er Granströms recept på hur man kan sabotera möten.

Hur man kan sabotera möten

  • Sabotera genom tystnad; säg inget över huvud taget.
  • Genomför mobiliserade attacker, gärna om sådant mötet inte alls handlar om. Var gärna flera stycken, som förberett er innan mötet.
  • Lyssna inte på de andra.
  • Håll med föregående talare, låt alltid andra föreslå.
  • Vänta på att någon annan ska säga något.
  • Sitt och fundera över dina egna inlägg, skit i vad andra säger.
  • Prata i mun på andra.
  • Prata om annat än det saken handlar om.
  • Väck nya frågor.
  • ”Avsätt” ordföranden.
  • Gör ändlösa inlägg.
  • Bryt talarlistan.
  • Grimasera och stöna, gärna högt.
  • Bläddra i papper och viska med andra när någon talar.
  • Kom för sent och gå innan mötet är slut.

 

Annonser

Grupptänkande III

19 oktober 2010
Åter till arbetsgruppen
En arbetsgrupp fungerar ofta så att man ibland beter sig som i de fyra andra beskrivna grupperna (beroende, flykt, kamp och parbildning, se förra veckans blogg), men kännetecknas av att man går tillbaka in i arbete igen. Vissa grupper fastnar däremot i sitt andra beteende.

En fungerande arbetsgrupp kännetecknas (enligt Bions (1961)) av att man
o       har uppgiften för ögonen,
o       är realitetsanpassad och ”vetenskaplig”,
o       visar ett gemensamt intresse,
o       inte behöver vara rädda att förlora sin individualitet,
o       är villiga att avstå från känslomässiga belöningar, samt att
o       tankar och handlingar pekar fram mot beslut.
Var befann ni er i ert förra arbetslagsmöte? Det kan vara intressant att reflektera över.

Grupptänkandets tecken

Grupptänkande kännetecknas alltså av att man i slutna grupper ägnar sig åt likformigt tänkande inom gruppen. Gruppens osårbarhet, förträfflighet och överdrivna optimism leder till orealistiskt risktagande eller att man inte ser mer än ett alternativ. (Exempel som jag nämnt tidigare är Kennedy/invasionen av Grisbukten, Palmegruppen med flera.)

Man
o       bortser från varningssignaler
o       trycker på mot enighet i gruppen
o       har ”åsiktsvakter”, självcensur, anser att tystnad betyder bifall, vilket leder till illusion om enighet
o       strävar (omedvetet) mot att behålla enigheten i gruppen
o       begränsar viljan och förmågan till realistiska värderingar och alternativa handlingsstrategier.
Här behöver man verkligen nej-sägare!

Ökad risk för grupptänkande

Risken för grupptänkande ökar
o       med en stark sammanhållning i gruppen
o       när man har brister i organisationen och ledarskapet
o       om man är isolerad från omgivningen och ofta utgör ett slutet sällskap (tänk manliga miljöer, älgjakter etcetera, där kvinnor och därmed också minst hälften av mänsklighetens intelligens, utesluts)
o       när man har yttre stress eller press att till exempel genomföra stora förändringar och
o       när man har en stark ledare (som gärna sätter sig på en hög häst).

Hur grupptänkande kan yttra sig i olika situationer
Tänk dig att skolan står inför ett större förändringsarbete. Då kan du mötas av olika reaktioner från olika individer beroende på vilka individerna är och vilken grupp de ingår i. Vissa kommer att reagera med att uttrycka oförmåga och svaghet; Det är ingen idé, vi har redan försökt! Andra säger i samma situation nedvärderande kommentarer, eller så möter man omgivningen med tystnad och har självcensur inom gruppen, ofta bevakad av ”åsiktsvakter”. Man får helt enkelt inte tycka vad man vill. Då är det viktigt att stå upp för yttrandefriheten och att väga säga emot!

Skolan i allmänhet och lärare i synnerhet har under många år orättvist anklagats för att inte sköta sitt uppdrag ordentligt. En del reagerar då med att visa svaghet och oförmåga (Ingen tar hänsyn till oss, ingen satsar på oss). Man skyller också på att man är underbemannade och på andra sätt saknar resurser, inte minst resurser att ”straffa” elever (som diskuterats flitigt i grunskola och gymnasium). Andra ”ger igen” och lägger skulden på lögnaktiga och talanglösa politiker, ledare, kommunaliseringen av skolan etcetera. Man visar ett förakt mot dessa ”de andra”; de vet inte vad de pratar om, om de bara kunde se verkligheten.
Jag antar att du känner igen dig i en del av det här.

Nästa vecka kommer sista avsnittet, nämligen recept på hur man kan motarbeta grupptänkande.


Demokrati inom våra väggar

19 april 2010

Det diskuteras en hel del i medierna kring vilka partier man ska släppa in i skolorna inför valet. Får partier som har en politik som strider mot skolans värdegrund sätta upp ett bokbord hos oss? Har de i skolan att göra?

Det är viktigt att vi värnar demokratin. Det innebär att även Sverigedemokraterna ska få tala om vad de tycker.

Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem är ett uttryck som (troligen felaktigt) tillskrivits Voltaire. Jag är inte beredd att gå så långt på långa vägar, men Sverigedemokraterna, och även andra främlingsfientliga partier, omfattas också av demokratiska rättigheter. Om de vill komma till skolan och sätta upp ett bokbord så får de göra det, precis som alla övriga politiska partier.

Om det däremot blir stökigt och bråkigt på grund av att ett politiskt parti är på skolan har rektor rätt att visa ut dem för att helt enkelt upprätthålla ordningen i skolan. Justitiekanslern har fattat beslut om att det är dessa riktlinjer som gäller.

Och det är väl ändå så, att om ett eller flera politiska partier börjar få oss att glömma bort demokratins grundläggande principer, till exempel yttrandefriheten, så har de segrat utan att vi ens vet vad som hände. Vi ger dem till och med segern i handen.

Det är klart att vi reagerar känslomässigt. Jag håller fortfarande Bengt Westerberg högt för att han lämnade soffan i valstudion när Ny demokrati kom in. Det var en härskarteknik, jag vet, och jag gillar inte sådana. Men känslomässigt tycker jag ändå att det var rätt. (Förresten försår jag inte hur en xenofob och rasist som Bert Karlsson har kunnat bli mysfarbror i teve. Dåligt omdöme från teves sida och gott om pengar på Berts sida förklarar väl en del, men ändå. Om du inte läst Lasermannen av Gellert Tamas så rekommenderar jag att du gör det.)

Sedan kan det ju gå lite snett av andra anlednignar också ibland. När jag var på Celsius nekade vi Sverigedemokraterna att komma till skolan. De blev upprörda, men allting reddes ut när jag förstod att de ville ha ett bokbord.

Jag tyckte att de hade sagt att de ville anordna ett bokbål. Förutfattade meningar, kallas väl det!

T


Bruka allvar, sa Bull

06 april 2010

Det blir tuffare att komma in på högskola för de som läser in ämnen på komvux. Syftet med förändringen är att ”belöna de sökande som skaffar sig bra meriter redan i gymnasieskolan”, enligt Högskoleverkets utredare Leif Strandberg. Reformen skulle ju möjligtvis kunna fungera om alla vore stöpta i en svensk, vit medelklassgjutform där ingen någonsin mådde annat än prima. Senast jag tittade efter var det inte så. Vi har på våra gymnasier elever som bott i Sverige i några få år, som av olika anledningar inte kunnat tillgodogöra sig grundskolan, som mår dåligt under tonåren; ja, listan kan göras väldigt lång över vilka som förtjänar att inte fråntas möjligheten till en andra chans.

Jag vet inte hur man tänkt kring alla de som drabbas av reformen. Kanske gick det till på följande vis.

Bill:   Du Bull, hur ska vi göra med dom elever som inte brukar allvar i gymnasiet? Dom kan ju inte fortsätta få fler chanser senare i livet.
Bull:  Nä, man måste sköta sin skolgång! Vi kan ju inte betala för samma sak två gånger.
Bill:   Tänk, det finns dom som skyller på ”ungdomsproblem” för att de inte fixar gymnasiet. Ah, men kom igen!
Bull:  Visst! Jag tillät inte ens mig själv att vara barn under min uppväxt.
Bill:   Ja, precis, och se hur bra det gick. Vadå hormoner och pubertet? Och man måste ju palla att ens föräldrar går igenom en liten skilsmässa utan att betygen ska bli sämre.
Bull:  Självklart, Bill! Ja, eller att föräldrarna blir arbetslösa; då har dom ju mer tid att hjälpa barnen med läxorna.
Bill:   Och depressioner som är så populära nuförtiden. Deprimera mig hit och deprimera mig dit. Det finns mediciner mot sån’t numera. Och förr var man inte deprimerad, för då var det ordning och reda, Bull!
Bull:  Du sa det Bill. Ordna en redning!
Bill:   Sedan finns det dom som har fräckheten att skylla på att dom inte läst engelska i sitt hemland. Herre gud! Väljer man att växa upp i ett sån’t land får man ju skylla sig själv. Är det vårt fel att man läste ryska i forna Östeuropa, kanske?
Bull:  Och att skylla på att man inte kan svenska när man kommer hit, så att man missar massor i skolan på grund av språket. Jösses, svenska är ju skitlätt, jag lärde mig det utan att ens gå i skolan. Och dom som väljer att vara i flyktingläger i stället för att gå i skolan är snäppet värre, tycker jag. Skolk ska ge kvarsittning! Straffa dom med mer tid i skolan! Fast inte i komvux då, förstås!
Bill:   Lite korkat är det allt.
Bull:  Och dom som blir av med sina föräldrar på vägen hit till Sverige. Hur slarvig får man bli, egentligen?
Bill:   Och sen vill dom ha samma chans som dom som brukat allvar i skolan hela tiden. Dom vill till och med få en andra chans! Hur skulle det se ut om vuxna i det här landet fick en chans att utbilda sig? Nä, nå’n måtta på dumheterna får det minsann vara.
Bull:  Dumheter var ordet, Bill!

Hur var det nu Blå tåget och Ebba Grön sjöng? Spärrar och kvoter och testprogram / det är ett system för att sålla / agnarna från vetet och föra var och en / till hans rätta fålla

T


Varifrån kommer utveckling?

09 mars 2010

”Var får du alla idéer ifrån?” Frågan ställdes vid ett tillfälle till Hasse Alfredsson.
”Jag köper dem från ett litet företag i Tyskland”, svarade han.

Varifrån kommer all utveckling? Tja, vill man raljera kan man ju säga att Major Björklund köper en del av sina förändringsförslag på Överskottslagret, med specialinriktning på 50-talet. (Nu var det ju inte det jag skulle skriva om, men jag kunde inte låta bli…)

Grovt räknat kan man inordna varifrån förändringar och utveckling kommer ifrån utifrån två axlar. Den ena handlar om ifall förändringen kommer utifrån, alltså beslut som tas utanför själva skolan, eller om förändringen beror på tankar och handlingar som föds och görs inom skolan. Den andra axeln går ifrån materiella beslut och förändringar (befolkningsförändringar, friskolor, IT, mängden pengar till skolan etc) till vilka tankar och idéer de som arbetar inom skolan har.

Vi får alltså fyra grova indelningar.
Materiella beslut utifrån är t ex ändrade ekonomiska villkor för vår verksamhet. Mindre pengar per studerande, fler eller färre platser etc. Detta påverkar såklart oss, men leder det till utveckling av verksamheten så att det gagnar den studerande?

Materiella beslut inifrån kan vara att vi utifrån våra speciella villkor på skolan gör en förändring. Antalet datorer vi har, hur vi hanterar dålig luft i vissa salar, hur arbetsrummen ser ut etc. Visst kan detta påverka hur väl verksamheten fungerar.

Idéer utifrån kan vara en ny läroplan, nya direktiv kring likabehandling men också en allmän debatt om skolans roll i samhället. Är vuxenundervisningen viktig för Sverige? Detta påverkar ju i viss mån vår verksamhet, i alla fall måste läroplan och nya lagar som berör oss göras verkliga.

Slutligen har vi idéer inifrån. Varje anställd har idéer kring hur man ska utföra sitt arbete. Hur bemöter man bäst de studerande? Hur vägleder man? Hur undervisar man i algebra? Vilka ord bör ingå i en sfi-studerandes ordförråd? Hur tydliga ska vi vara med våra kursplaner? Finns det anledning att samarbeta inom skolan, lärare emellan och olika yrkesgrupper emellan? Här har vi mångfalden, och här har vi också, tycker i alla fall jag, drivkraften och dynamiken.

Det är här utvecklingen av verksamheten sker. Det är ledarens uppgift att både stimulera denna utveckling och att hålla den på rätt köl och att få skutan att segla åt rätt håll.

För att återigen citera Bonar Law, engelsk premiärminister i början av 1920-talet: ”Jag är deras ledare. Jag måste för fan följa dem!”


Mysteriet på Södervärn IV

01 februari 2010

Ett gäng ekonomer med Stefan Fölster i spetsen skrev boken Den orättvisa skolan 2009. Man argumenterar för att det inte är brist på resurser som gör att (grund-)skolan inte lyckas förbättra sina resultat, utan hur man använder resurserna. Jag har själv, och säkert ni också, varit med om att man tvingats spara, men ändå gjort bra, eller till och med bättre, ifrån sig.
Vi har faktiskt varit med om det här på Södervärn!

Vi ska hålla i minnet att boken är en partsinlaga från Svenskt Näringsliv, men det de skriver ger anledning till reflektion. Det som, enligt forskaren Lennart Grosin (2004) och internationell forskning, kännetecknar en framgångsrik skola är:

  • tydligt och kraftfullt ledarskap från rektor,
  • höga förväntningar på eleverna och att kvaliteten på undervisningen är viktigare än elevernas bakgrund (jo, elevers bakgrund spelar enligt statistiken mycket liten roll för hur de lyckas i grundskolan),
  • flexibla och individualiserade undervisningsmetoder,
  • ordning och reda (med milda sanktionsformer),
  • lärare som förebilder och auktoriteter,
  • regelbunden utvärdering, samt
  • samarbete med föräldrarna (i vårt fall de studerande själva om deras resultat).

Jag vill inte slå mig, eller oss, för bröstet, men vad vi försöker göra är att rektor ska vara en tydligare ledare med tätare kontakt med sina lärare, så vi strävar mot punkt ett. Punkt 2 återkommer jag till nästa vecka, med vad som utmärker en lärare som ökar den studerandes lärande.
Punkt 3 är vi/ni bra på, det finns en mångfald av exempel på det här på Södervärn. Fyran har vi inga egentliga problem med, och punkt 5 tror jag oftast är uppfylld.
Punkt sex, med regelbunden utvärdering, var jag inne på i förra veckans blogg, och där ligger vi långt framme. Södervärn ligger i täten inom förvaltningen, och förvaltningen ligger i täten i Malmö stad, enligt revisorerna. Vi får lita på dem när vi får beröm!

Slutligen, att prata med de studerande kring hur det går för dem; det har visat sig i flera år i rad att det är en viktig faktor, som jag också tidigare nämnt.

Nästa vecka ska jag skriva om vad Fölster m fl hittat i forskningen kring vilka egenskaper en lärare bör ha. Om du inte kan hålla dig, eller vill läsa mer om boken, kan du följa länkarna här nedan.

Torbjörn

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-resursbrist-ar-en-myt_3749109.svd
http://www.svensktnaringsliv.se/skola/kvalitet/resursbristen-i-skolan-en-myt_90901.html


Förståelse VI

23 november 2009

Någon har efterlyst andra exempel än från motoroptimerarnas värld när det gäller förståelsenivåer. Här kommer ett annat, aktuellt ärende.

Vellinge. Ja, jag vet vad ni tänker på. Hököpinge.
Koomunledningen i Vellinge säger att man inte vill ha dit flyktingbarn, så vitt man förstår är de farliga och kommer att utgöra ett hot mot Vellingeborna. Det är rationellt utifrån den förståelse de har. Utlänningar är farliga, se bara i Malmö. Och de kostar pengar. Nå, det är väl inte så anmärkningsvärt.

Men det som händer därnäst är det som tydligast visar på hur förståelse fungerar. Sydsvenskans undersökning visar att endast 18 % är emot flyktingmottagandet. En politiker som är emot flyktingmottande säger att ”jag anser mig ha en majoritet av invånarna med mig”. Hon läser alltså av utifrån sin egen horisont. Ännu tydligare är den 71-årige man som säger att ”Det … är inte alls det intryck jag får när jag pratar med folk här i Vellinge. Och jag är en snackebror som pratar med många.” Ja, men han pratar antagligen bara med de som tycker likadant. Och lyssnar han?
Sedan visar han att han inte kan förstå att andra inte tycker likadant, för han fortsätter: ”Innerst inne tycker nog de flesta som jag. Men de vågar kanske inte vara ärliga när de blir uppringda.”

Man kan bara förklara saker utifrån hur man själv förstår saker och ting. Är det inte som jag tycker eller ”vet” måste de andra ha fel.

Ett kanske lustigare exempel är de engelska tekniker som i början av 40-talet tog fram en fungerande radar för att tidigt kunna upptäcka anfallande fiendeflygplan. När en forskare på en föreläsning påstod att fladdermöss hade en mycket mer avancerad radar än vad människor skulle kunna konstruera blev det handgemäng. Hur kunde han påstå att fladdermöss skulle vara duktigare än människor? De kunde inte se att naturen genom naturligt urval kommit längre än dem.

Det bästa sättet att inte låsa in sig själv i sin egen förståelse är att lyssna på andra. Framför allt ska man spetsa öronen, inte vapnen, när någon med avvikande uppfattning yttrar sig. Då har man chansen att lära sig något nytt.