Så kan man också tänka!

15 november 2012

Fem sätt att tänka Howard Gardner

Howard Gardner, han med de 8-9 intelligenserna, efter ett tag upptäckte han ju att de var fler, har skrivit en sympatisk bok med titeln Fem sätt att tänka.

De fem sätten, enligt Gardner, är det disciplinerade tänkandet, det syntetiserade tänkandet, det kreativa tänkandet, det respektfulla tänkandet och det etiska tänkandet.

Gardner har en humanistisk grundsyn, som blir tydlig i budskapet. Men det ger också en klangbotten till vissa saker han kommit fram till. Bland annat skriver han att ”Utbildning ofrånkomligen till sin natur är en fråga om mänskliga mål, värden och värderingar”.

Det håller jag med om, men dessutom att, vilket också kommer fram i Nicholas Naseem Talebs Black Swan och i Gladwells Blink, nämligen att det vi gör avgörs av vårt eget värdesystem.

De fem sätten förklarade, och nu berör jag bara hur det yttrar sig på en arbetsplats:

Disciplinerat tänkande
Att kontinuerligt förnya kunnandet i sin profession, att förvärva nya kunskaper, livslångt lärande. Det handlar både om tänkande inom en disciplin som att disciplinera det tänkandet.

Syntetiserat tänkande
Att känna igen och välja ut avgörande information, och införliva den i sitt yrkesutövande.

Kreativt tänkande
Hitta nya lösningar, att tänka bortom det rutinmässiga. Att inte kasta bort information som kunde syntetiserats med det man redan vet.

Respektfullt tänkande
Att reagera välvilligt och konstruktivt, att kunna arbeta även med de som är olika, har en annan bakgrund.

Etiskt tänkande
Att sträva mot ett gott arbete och medborgarskap, att söka upprätthålla centrala, humanistiska värden, och att våga stå för det goda även om det kan kosta, kanske framför allt just när det kräver ett personligt pris.

Ja, det låter ju bra, låt oss börja med en gång.

För det första, det finns ju alltid hinder. Gardner lyfter fram konservatism (varför ändra?) och att nya sätt att tänka ibland (ofta?) bara betraktas som modeflugor. Det kanske blir ren anarki om man låter folk göra på nya sätt, hur ska det gå? Vad ska det leda till? Möjligtvis kan jag stå här borta och se hur det går för dig. Om det går bra kanske jag också provar. Nån gång. Kanske, sa jag kanske? Om inte: Kanske provar jag också en dag.

Men det går att träna sitt tänkande, och jag som skolmänniska och en stor anhängare av formativ återkoppling reagerar ju med glädje när jag läser följande passage. ”Mycket av träningen måste bestå av utvecklingsinriktade övningar med omfattande feedback om när en prestation är korrekt, varför den inte är det och om vad som kan göras för att finjustera den”.

Gardner skriver också om vikten av att få misslyckas. Ett Picasso-citat lyder: ”Jag brukade teckna som Rafael – det har tagit mig hela livet att lära mig teckna som ett barn”. Eller den okända person som om Camille Saint-Saëns sa att ”han har allt, men han saknar oerfarenhet”.

Gardner lyfter också fram vikten av att ha en stark och varaktig etisk bas. Du måste veta var du står. Ofta, och det är mina egna tankar, har vi en yttre, intellektuell etisk bas, men när vår etiska hållning testas på riktigt ser vi också hur den ser ut. Testa dina värderingar! För att ta ett exempel från Claes Schmidt/Sara Lund: Alla människor har samma värde, eller hur? Oh ja! Svenskar? Ja! Danskar? Ja! Judar? Ja! Muslimer? Ja! Tjuvar? Ja! Pedofiler? Ja- Neeej!

Fundera över det etiska ställningstagandet när du läser om prästen som inte vill viga ett färgat par för att församlingsbor hotade att lämna församlingen då. (http://www.sydsvenskan.se/varlden/fargat-par-nekat-giftermal-i-usa#.UBTsIv6eKZ4.mailto)

Och vad tycker vi om vapenlobbyn i USA? Rasister? Får de också ett tveklöst ja som svar på frågan om alla människors lika värde? Jag är inte säker på det, men alla människor har, enligt vårt intellektuella förhållningssätt till etik, ett lika värde. Ändå tvingas vi införa en diskrimineringslag… Våga ta ställning. Om vi inte vågar säga ifrån när någon säger saker som strider mot vår etiska hållning tror de antagligen att vi håller med enligt principen att den som tiger samtycker.

I vilket fall som helst, Gardner avslutar storvulet: ”I varje fall kommer vår arts överlevnad och framgång att vara beroende av egenskaper och kunskaper som helt och håller är människans egna”.

Nog är det så!


En engelsk språkövning

10 oktober 2011

Jag och ett antal rektorskollegor var under förra veckan på studiebesök i England. Vi besökte bland annat Ofsted, den engelska motsvarigheten till Skolinspektionen. Jag ska återkomma kring saker jag lärde och insåg, men idag ska jag bara bjuda på en anekdot ur det verkliga livet, och till på köpet en liten engelsk språkövning.

När jag skulle genom säkerhetskontrollen på Heathrow på väg hem fredag eftermiddag tog jag av bältet, skorna, la upp dem i tråg, tömde som vanligt alla fickor… trodde jag!

När jag steg igenom metalldetektorn pep den så som bara metalldetektorer kan pipa. Jag hade glömt mobilen i bröstfickan på skjortan! Den manlige kontrollören bad mig lägga den i en korg på bandet till röntgenapparaten, och jag klev återigen genom metalldetektorn. Inga pip den här gången, men det betyder ju inte att man klarar sig undan en noggrann manuell genomsökning. Kroppsvisitering. Och vi pratar noggrann! Mycket noggrann! Meticulous body search på engelska.

– Do you have any sharp objects on your person? frågade kroppsvisitören.

Jag stod där med armarna rakt ut och med främmande händer i skrevet och kände ett behov av att vitsa till det och sa:

– Just my brain!

– Well, sa han efter ett par sekunders betänketid, it can’t be that sharp if you forget your mobile phone in your pocket, can it?

Ridå!


Gås-blogg

10 november 2009

Nu är vi alla dästa efter gåsen, så varför inte hoppa över en vecka med förståelseblogg?

Som barn lekte man lekar som sätt svansen på åsnan eller sätt slipsen på advokaten efter maten, för att avdäsa sig. Jag tänkte att ni skulle få lite tankegympa nu.

Jag vet inte hur många som skämtat med varianter på gäss de senaste dagarna; Ska du gå? Yes! Det var gott gässterday (schysst anspelning på Beatles-bloggen, förresten!) etc etc. Här kommer en text, och det gäller att hitta så många anspelningar som möjligt till gås och firandet av att Pildammsparken numera nästan är tom på stora fåglar.

Det var trevligt att samlas så många; vi fyllde nästan hela rådhuskällaren. Inte minst viktigt är det nu, när många håller på att förgås av arbetsanhopning och förändringar.

Av stora förändringar oroas vi. Skona varandra helt enkelt så mycket som möjligt. Häng inte läpp, le mot varandra i stället. Förhoppningsvis blir det snäbbet bättre för varje vecka som går, men fråga gärna hur andra mår. Tentaklerna ute, kort sagt. Förr eller senare presenterar sig alla lösningar, eller för att citera ett gammalt skånskt talesätt: ”Vi tar frågor t fördrinken, svar t soppan”. Vi behöver i alla fall inte fly hals över huvud. En sak rås bäst på om man möter den öga mot öga. Och för att använda ett annat gammalt uttryck: ”Det som sås skördas!”.

Det kanske är för mycket att hoppas att alla ska slå klackarna i taket, långt ifrån alla klarar sådana svingar, så det är inget vi kan klubba igenom och kräva. Däremot vore det kanske en fjäder i hatten, så att vi kan slå oss för bröstet!

Fler bidrag till gåsen? Har jag missat något tillbehör eller styckningsdetalj? Är det någon som kan få in vaniljsås gömt i en mening blir det pluspoäng.

Och Monika T, jag hoppas att filmen du går och ser för presentkortet är bra! Vi tar gärna emot fler korvhistorier, det finns biobiljetter kvar så tiden är utsträckt.

Alles klar und ganz gut!

T


Framgångsrika skolledare

21 september 2009

Anders Persson, professor i sociologi vid Lunds universitet, m fl har skrivit en artikel som handlar om olika ”spänningsfält” inom skolan.

Persson, och några till, alltså, har undersökt rektor i tre olika spänningsfält; arbetsgivare-anställd, vuxna-elever samt förändring-beständighet. Man undersökte skolor där rektor ansågs vara en god ledare, utan att specificera kriterier för detta.

Vissa saker är självklara, som att beslutsfattare vill att rektor ska representera systemet, dvs vara lojal uppåt, hålla budget och genomföra beslut uppifrån. Förvaltningscheferna vill ”dra upp skolledarna ur skolan”. Förvånad, någon?

Lärare vill att rektor ska vara synlig i verksamheten, ge stöd till personalen och ha visioner. Lärarna vill ”dra ner skolledarna till skolans verksamhetsgolv”. Även Persson m fl kommer fram till att läraren vill att rektor ska visa ”tillit till lärarens förmåga”. Det känner vi också igen.

Elever vill ha en synlig rektor som skapar goda relationer till eleverna själva samt skapa en god arbetsmiljö. Föräldrarna lägger dessutom till att rektor ska vara kompetent, tydlig och ha ett engagemang för stadsdelen. Det blir inga rubriker av det, direkt.

När Persson m fl sedan analyserar skolledarens allianser använder de tre olika beskrivningar: tvångskulturskolan, karriärkulturskolan och kunskapskulturskolan.

Tvångskulturskolan utmärks av en stor andel svårmotiverade elever. Verksamheten är integrationsinriktad och fokuserar på vardagliga sociala relationer. Man ser sin skolförvaltning som en fiende. Det handlar alltså väldigt lite om att tillfredsställa det övergripande systemet, om vi kallar den politiska sfären och högre tjänstemän för system.

Karriärkulturskolan handlar om skolprestationer och betyg, alltså fokus på kunskap. Den ”fiende” man såg var de elever som inte höll måttet eller som var annorlunda.

I kunskapskulturskolan ingår rektor en allians med de elever som är delaktiga i skolans demokrati- och förändringsarbete. Rektor håller sig också väl med förändringsinriktade, ofta unga, lärare. ”Fiender” på dessa skolor är ”mer traditionellt arbetande lärare”.

Den skola som hade den största uppslutning bland elever och lärare var på tvångskulturskolan, samtidigt som skolförvaltningens chefer hade mycket liten förståelse för detta stöd.

Slutligen konstaterar man att skolledarnas möjligheter i ganska hög grad bestäms av skolkulturen på skolan.

Så, vad kan vi lära av detta?

Undersökningen är gjord inom grundskolan, så den är inte helt applicerbar hos oss. Däremot kan vi ställa oss en fråga: Vilken skola tycker du att vi ligger närmst? Tvångskulturskolan, Karriärkulturskolan eller Kunskapskulturskolan?

Och nästa fråga: Vilken skulle vi vilja vara? Och kan vi bara vara en?

Torbjörn


En god blandning

15 september 2009

Det kanske är tröttsamt med idrottsparalleller, men här kommer en i alla fall!

Ledningen för herrlandslaget i fotboll har kritiserats för att man inte har en kontinuerlig föryngringsprocess. Kritikerna menar att man inte bara kan ha äldre spelare eller, för den delen, bara unga spelare.

Det skulle inte heller gå att ha elva Zlatan i laget, eller elva av samma typ över huvud taget. Man har olika roller och tillför laget olika saker.

Samma sak gäller naturligtvis skolan!

Våra nya rektorer har med sig erfarenheter som berikar oss. De har inte gjort likadant som vi, vilket är tur. De för med sig mer in i boet än vad vi tidigare hade. De kan se med nya ögon på vad vi gör och hur vi gör det. Det stärker oss som skola, naturligtvis. Vi pratar också om att de faktiskt bara under en kort period har den unika egenskapen att vara nya här. Vi måste alltså tanka ur dem alla synpunkter innan de blir hemmablinda, och det kan gå snabbt.

Många rektorer som är nya går rakt in och anpassar sig efter den rådande skolkulturen. Man flyter med i strömmen, och det är både på gott och ont. På Södervärn flyter strömmen åt rätt håll, men små justeringar och fiffiga idéer får vi aldrig för mycket av. Läs Kejsarens nya kläder av H C Andersen!

Detta förhållande gäller för alla som arbetar på skolan. Vi får ständigt in nya anställda, och vi som varit med ett tag måste se till att dra nytta av deras erfarenheter. Nyanställda sägs ibland vara oerfarna. Jag håller inte med om det. De har andra erfarenheter än vad vi äldre har, och som vi aldrig kan få på egen hand, men de erfarenheterna är inte mindre värda för det. Och att äldre skulle vara tröttare än unga och inte vara lika drivande är inget jag känner igen på vår skola.

Mångfald handlar inte alls bara om etnicitet eller genus. Det handlar om allt som skiljer oss åt, och framför allt det som förenar oss, nämligen vårt gemensamma uppdrag att ge den bästa vuxenutbildningen till Malmöborna. Skillnader i arbetsuppgifter, ålder, kön, erfarenheter, vad du vill. Vi har ett gemensamt ansvar att ta vara på den mångfalden.

Så nästa gång någon kommer med en idé eller tanke som inte stämmer helt överens med hur du själv tänker, fundera över om det bara finns en sanning, nämligen din egen. För att citera Tomas Transtömer: ”Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån/och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Bara en sån sak!

T


Guldkant på tillvaron

25 augusti 2009

Det sägs att varje moln har en guldkant.

Det där med moln ska jag lämna därhän, eftersom detta handlar om vår utflykt i fredags.

Jag vet att vissa ser hösten som ett moln, en mörk tid som man bara ska ta sig förbi. För egen del gillar jag krispigt kyliga morgnar när doggarna ska ut efter sin frukost, men alla är vi olika.

Förhoppningsvis är det ingen som känner att vår arbetsplats är ett mörkt moln som överskuggar livets solsida. Oavsett vilket så tycker vi nog alla att ett litet ljust minne att bära med sig under hösten är trevligt. Därför åker vi ibland på utflykter eller gör något annat tillsammans. Det är en liten guldkant som vi kan ha med oss under det kommande året av arbete.

Många har uttryckt sin glädje över den lyckade utflykten till grannstaden Lund, som enligt vissa ligger på ett avstånd från Malmö av jordens omkrets minus två mil. Vi gjorde motsvarande aktiviteter i Malmö för ett par år sedan. Undrar om man har guidade turer i Staffanstorp, för det är väl nästa anhalt…

Hoppas att ni alla fick en energikick av fredagens äventyr – för att utrycka det med L’Oréals slogan – because you’re worth it!


Regnguden

08 juni 2009

Hven ’00. Torbjörn är med. Det regnar!

Bo01, eh, ’01. Torbjörn är med. Det regnar!

Forsakar/Degeberga ’02. Korvgubbe, lådbilsrally, armbrott… Torbjörn är inte med. Sol och varmt!

Slottsrundan ’05. Torbjörn är med. Rejäl åskskur vid Trollenäs!

Ribban ’07. Torbjörn är med. Det regnar inte! Någon sätter ett kors i taket i aulan, man kan se det strax till höger om scenen.

Ribban ’08. Torbjörn är med. Det regnar! Blir muséet i stället.

Skåneleden ’09. Torbjörn är med. Välj mellan följande alternativ:

1. Solen sken från en klar himmel!

X. Det såg lite mörkt ut på himlen en stund, men självklart vek molnen undan!

2. Torbjörn är med, svaret är givet!

Douglas Adams, salig i åminnelse, skrev i en av sina böcker, jag tror att det är i Dirk Gently’s Holistiska detektivbyrå, om att den gamla åskguden Tor fortfarande lever, och att han ständigt drar med sig ett regnväder vart han än åker. Till engelsmännens olycka har han varit bosatt i södra England de senaste 100 åren…

Ibland undrar jag om inte mina föräldrar visste vad de gjorde när de valde mitt namn.

Margareta föreslår att vi åker till ett inomhusbad nästa år. Då är det i alla fall meningen att man ska bli blöt.

Tor(björn)