Rättssamhället ska inte gälla i skolan

20 april 2015

Inger Enkvist har höjt mitt blodtryck ett antal gånger nu, men det här är nog första gången jag får blodstörtning!

Tidigare inlägg från henne, denna forskare och professor, har bland annat innehållit en analys byggd på att en, ja, en (!), gymnasielärare tyckte att eleverna var lata och omotiverade. Det fick henne att skriva en artikel som gick ut på att, i generaliserande drag, alla elever var lata och omotiverade. Väldigt vetenskapligt var det i alla fall.

Nu skriver hon att ”det är helt orimligt att familjerna kan anklaga skolan för att ha gett nog stöd och hjälp utan att först kunna bevisa att eleverna gjort sitt bästa”.

En gammal rättprincip är att man är oskyldig tills man är bevisat skyldig. Här ska det, om Inger Enkvist får som hon vill, vara det omvända. Du är skyldig till indolens och lättja tills du bevisat motsatsen. Det nämns inga ledtrådar till hur det ska gå till.

Föreställ dig följande situation. Kalle eller Eva vill ha hjälp. Familjen ”anklagar” skolan genom att önska mer stöd åt sitt barn. Följande dialog utspinner sig.

Läraren: Jaha, men har du verkligen gjort ditt bästa? Satt du uppe till klockan elva igår kväll och jobbade med läxan?

Kalle/Eva (välj själv): Jag satt upp till klockan tio, sedan var jag så trött att jag inte orkade mer. Jag måste ju sova också!

Läraren: Jaha, vad har du för bevis för att du måste sova mycket? Eller vilket bevis har du för att du verkligen var trött klockan tio?

Kalle/Eva: Men det var jag! Jag lovar!

Läraren: Såg du något program på teve på kvällen? Du såg inte Game of Thrones, kanske?

Kalle/Eva: Nej, jag hann inte det. Annars hade jag gjort det, men jag får se det i helgen.

Läraren: Men du ville se det, eller hur?

Kalle/Eva: Ja, egentligen.

Läraren: Aha! Uppsåt att begå brott! Kan du bevisa att du inte såg på teve?

Kalle/Eva: Ja, mamma var hemma, så …

Läraren: Det duger inte! Hon är jävig. Tyvärr, jag kan bara beklaga. Du kan inte bevisa någonting, så tyvärr får du ingen hjälp av skolan.

Men det värsta är kanske att det finns lärare som håller med om hennes urholkning av lärarnas professionella kapital. Kan ingen lärare ställa sig upp och säga ”Det är vårt arbete, vårt uppdrag och vår profession att hjälpa även omotiverade elever! Och det är vi stolta över!”