Så kan man också tänka!

Fem sätt att tänka Howard Gardner

Howard Gardner, han med de 8-9 intelligenserna, efter ett tag upptäckte han ju att de var fler, har skrivit en sympatisk bok med titeln Fem sätt att tänka.

De fem sätten, enligt Gardner, är det disciplinerade tänkandet, det syntetiserade tänkandet, det kreativa tänkandet, det respektfulla tänkandet och det etiska tänkandet.

Gardner har en humanistisk grundsyn, som blir tydlig i budskapet. Men det ger också en klangbotten till vissa saker han kommit fram till. Bland annat skriver han att ”Utbildning ofrånkomligen till sin natur är en fråga om mänskliga mål, värden och värderingar”.

Det håller jag med om, men dessutom att, vilket också kommer fram i Nicholas Naseem Talebs Black Swan och i Gladwells Blink, nämligen att det vi gör avgörs av vårt eget värdesystem.

De fem sätten förklarade, och nu berör jag bara hur det yttrar sig på en arbetsplats:

Disciplinerat tänkande
Att kontinuerligt förnya kunnandet i sin profession, att förvärva nya kunskaper, livslångt lärande. Det handlar både om tänkande inom en disciplin som att disciplinera det tänkandet.

Syntetiserat tänkande
Att känna igen och välja ut avgörande information, och införliva den i sitt yrkesutövande.

Kreativt tänkande
Hitta nya lösningar, att tänka bortom det rutinmässiga. Att inte kasta bort information som kunde syntetiserats med det man redan vet.

Respektfullt tänkande
Att reagera välvilligt och konstruktivt, att kunna arbeta även med de som är olika, har en annan bakgrund.

Etiskt tänkande
Att sträva mot ett gott arbete och medborgarskap, att söka upprätthålla centrala, humanistiska värden, och att våga stå för det goda även om det kan kosta, kanske framför allt just när det kräver ett personligt pris.

Ja, det låter ju bra, låt oss börja med en gång.

För det första, det finns ju alltid hinder. Gardner lyfter fram konservatism (varför ändra?) och att nya sätt att tänka ibland (ofta?) bara betraktas som modeflugor. Det kanske blir ren anarki om man låter folk göra på nya sätt, hur ska det gå? Vad ska det leda till? Möjligtvis kan jag stå här borta och se hur det går för dig. Om det går bra kanske jag också provar. Nån gång. Kanske, sa jag kanske? Om inte: Kanske provar jag också en dag.

Men det går att träna sitt tänkande, och jag som skolmänniska och en stor anhängare av formativ återkoppling reagerar ju med glädje när jag läser följande passage. ”Mycket av träningen måste bestå av utvecklingsinriktade övningar med omfattande feedback om när en prestation är korrekt, varför den inte är det och om vad som kan göras för att finjustera den”.

Gardner skriver också om vikten av att få misslyckas. Ett Picasso-citat lyder: ”Jag brukade teckna som Rafael – det har tagit mig hela livet att lära mig teckna som ett barn”. Eller den okända person som om Camille Saint-Saëns sa att ”han har allt, men han saknar oerfarenhet”.

Gardner lyfter också fram vikten av att ha en stark och varaktig etisk bas. Du måste veta var du står. Ofta, och det är mina egna tankar, har vi en yttre, intellektuell etisk bas, men när vår etiska hållning testas på riktigt ser vi också hur den ser ut. Testa dina värderingar! För att ta ett exempel från Claes Schmidt/Sara Lund: Alla människor har samma värde, eller hur? Oh ja! Svenskar? Ja! Danskar? Ja! Judar? Ja! Muslimer? Ja! Tjuvar? Ja! Pedofiler? Ja- Neeej!

Fundera över det etiska ställningstagandet när du läser om prästen som inte vill viga ett färgat par för att församlingsbor hotade att lämna församlingen då. (http://www.sydsvenskan.se/varlden/fargat-par-nekat-giftermal-i-usa#.UBTsIv6eKZ4.mailto)

Och vad tycker vi om vapenlobbyn i USA? Rasister? Får de också ett tveklöst ja som svar på frågan om alla människors lika värde? Jag är inte säker på det, men alla människor har, enligt vårt intellektuella förhållningssätt till etik, ett lika värde. Ändå tvingas vi införa en diskrimineringslag… Våga ta ställning. Om vi inte vågar säga ifrån när någon säger saker som strider mot vår etiska hållning tror de antagligen att vi håller med enligt principen att den som tiger samtycker.

I vilket fall som helst, Gardner avslutar storvulet: ”I varje fall kommer vår arts överlevnad och framgång att vara beroende av egenskaper och kunskaper som helt och håller är människans egna”.

Nog är det så!