Hattie del IV: Återkoppling

Grundbulten i god återkoppling är att du som lärare (eller som ledare för lärare, ja all återkoppling över huvud taget) vet var eleven befinner sig och vart de ska. Ju tydligare och mer transparent detta blir för eleven (adepten, medarbetaren etc) desto bättre.

Det finns naturligtvis olika typer av återkoppling. Hattie visar på fyra nivåer.

1. Uppgiftsnivå. Hur väl är uppgiften utförd? Är det rätt eller fel?
2. Processnivå. Vilka strategier behövs för att utföra uppgiften? Finns det alternativa strategier?
3. Självstyrning/egenkontroll. Vad behöver du kunna och förstå för att veta vad du ska göra härnäst? Hur kan du själv ta hand om ditt eget lärande?

Den fjärde typen behöver läraren inte ägna sig åt, nämligen när var och en kommit så långt att man själv utvärderar sitt eget lärande.

För dessa tre första nivåer finns det olika frågor. Man har funnit att många elever inte kan uttrycka målen med det de gör, de är inriktade på att göra själva uppgiften, och att göra det snyggt. Sällan har de målet att förstå innehållet, bemästra kunskapen etc. Det handlar nog ofta om att vi inom skolan inte fokuserat på rätt saker. Vi måste ju visa på vad det är de ska lära sig, inte vad de ska göra.

Nå, frågor som du som lärare (ledare etc) kan låta eleverna ställa sig på de olika nivåerna är:
1. Vart är jag på väg? Vilka är mina mål? (Uppgift) Detta är viktigast när eleven är novis. Det är svårt att ta sig vidare om man inte vet om man gjort rätt eller fel. Efter hand lär man sig att ta reda på om svaret är rätt eller inte. Tänk på att den som är novis på ett område, t ex vuxna analfabeter, inte alls behöver vara det inom andra områden, exempelvis matlagning.

2. Hur går det för mig? Vilka framsteg gör jag? (Process) Återkopplingen på processerna ska leda till att hitta alternativa lärstrategier om de vanliga inte leder framåt. Denna återkoppling leder till djupare lärande och förståelse än återkoppling på själva uppgiften.
3. Vart ska jag nu? Vad behöver jag göra för att göra större framsteg? (Självstyrning/egenkontroll) Efter hand kommer eleven att kunna ge sig själv god återkoppling.

För återkopplingens skull är det viktigt att uppgiften är på rätt nivå. Det måste finnas en utmaning! Om det inte finns det är jag ju föga intresserad av återkoppling. Om jag har kunnat gångertabellen sedan femman är det ju knappast intressant att läraren berömmer mig för det i årskurs ett på gymnasiet.

Återkoppling måste också vara kopplad till målen med studierna, inte till vad andra elever kan. Vi har ju sedan årtionden lämnat det relativa betygssystemet, och det finns en anledning till det. Återkopplingen ska också ske snabbt. Det är viktigt att lämna tillbaka uppgifter inom kort, inte vänta flera veckor, inte ens dagar. Och tänk på att inte betygssätta enskilda uppgifter, då kan eleven betrakta saken som klar innan lärandet inom den kursen är färdigt.

Håll också isär beröm och återkoppling. Beröm innehåller mycket lite eller ingen alls information, och kan till och med vara kontraproduktivt. Det finns studier som visar att människor som får beröm för att de är duktiga faktiskt kan försämra sina resultat, medan de som får återkoppling på nerlagt arbete, processåterkoppling, oavsett om det är positivt eller negativt, lär sig mer. T o m pojkar som får höra att om de bara skärper sig och lyssnar och jobbar lite grand får därmed bättre återkoppling, och lär sig därför mer i längden, än de flickor som får höra att de är duktiga, är så skötsamma. Så kan det gå!

Sikta också på att återkopplingen ska sporra eleven att nå till nivån ovanför, att de ska få sträcka på halsen för att klara sig.

Den mesta återkopplingen i ett klassrum kommer från kompisarna… och är oftast felaktig. Som jag tidigare nämnt är det viktigt att skapa ett klimat där det är okej att svara fel och att erkänna att man inte vet. Att inte veta kan vara en motivation att lära sig, om bara din återkoppling ges på rätt sätt. Det är en gammal sanning, men gäller fortfarande: man kan lära sig mycket av felen!

För att sammanfatta: återkopplingen måste ske på ett sätt som gör att eleven rör sig framåt i sitt lärande, den måste vara formativ. Man måste också veta att släppa taget efterhand, att nå högre nivåer av återkoppling efter hand som varje elev lär sig. Det har jämförts med att sätta upp byggnadsställningar. När de inte behövs längre plockar man ner dem. När jag arbetade som lärare hade jag som mål att göra mig själv överflödig. Det var inte för att jag var lat, utan för att jag ville att mina elever skulle klara sig på egen hand när de lämnade skolan.

För att sammanfatta (från Shute (2008)). Återkoppling ska
1. vara kring uppgiften, inte eleven
2. vara detaljerad (beskriv vad, hur och varför)
3. serveras i lagom stora bitar
4. vara specifik och tydlig
5. vara så renodlad som möjlig, men inte onödigt förenklad
6. minska osäkerheten på hur långt man kommit mot målen
7. vara objektiv, helst skriftlig (och hur ska man hinna med det… matriser, kanske?)
8. sätta fokus på lärmålen, inte på prestationen, och slutligen
9. ges när eleven själv försökt lösa uppgiften.

Här följer slutligen ett schema över hur man kan ge återkoppling. Den är tänkt att använda elever emellan. Modellen är skapad av M. Gan (2011). (Klicka på länken så kommer du till ett nytt fönster där du ska klicka igen.)

https://torbjorntankertill.wordpress.com/?attachment_id=305

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: