Hattie del VIb: Vad ska skolledarna göra, då?

06 maj 2012

Michael Barber har skapat en modell för förändring, som jag återger här i korthet.

A. Bestäm vad ni vill åstadkomma
1. Vad vill ni uppnå på skolan, för skolans elever? Skapa en gemensam vision, men sätt också upp mätbara mål.
2. Ta reda på nuläget.
3. Skapa en grupp som ska följa upp det ni åstadkommer. Det behöver inte vara skolledningen!
4. Bygg upp en stödstruktur som kan påverka och stödja arbetet, framför allt vid kritiska ögonblick.

B. Förstå vad ni vill åstadkomma
1. Utvärdera tidigare och nuvarande resultat. Vilka är de tydligaste indikatorerna på skolans prestationer?
2. Se till att alla förstår vad som leder till lärande i klassrummet. Finns det fortfarande lärare som tror att allt beror på vilka elever som kommer till skolan och att det inte hänger på undervisningens kvalitet?

C. Planera för utvecklingsarbetet
1. Lägg upp en strategi för utvecklingsarbetet.
2. Sätt upp mål och lägg ut kursen. Luras inte in i att titta på genomsnitt, för i genomsnittet tappas enskilda elever bort. Följ upp varje elev!
3. Gör tydliga planer, och se till att alla vet hur de ser ut och vad som krävs av varje medarbetare.

D. Driv utvecklingsarbetet framåt
1. Skapa rutiner för att driva och övervaka arbetet. Tänk på att vara helt transparent i det arbetet, och fira gärna framgångar.
2. Lös problem tidigt och ordentligt. Små problem växer oftast till sig och blir stora. Dessutom tenderar de att bli surdegar efter ett tag.
3. Håll tempot uppe hela tiden.

E. Framkalla, identifiera och uppskatta framgångar!

Fler listor! Hattie avslutar sin bok Visible Learning for Teachers med åtta punkter som bör vara grunden för skolans, lärarens och skolledarens förhållningssätt.

Förhållningssätt 1
Lärare och skolledare anser att deras främsta uppgift är att utvärdera effekten på elevernas lärande och att ge formativ återkoppling.

Förhållningssätt 2
Lärare och skolledare anser att det är deras arbete som betyder något för elevernas resultat, inte att det beror på ”fel” elever. De inser att det är de vuxna inom skolan som är förändringsagenterna!

Förhållningssätt 3
Lärare och skolledare pratar mer om lärande än om undervisning.

Förhållningssätt 4
Lärare och skolledare välkomnar återkoppling på hur väl de lyckas i sitt arbete.

Förhållningssätt 5
Lärare och skolledare för dialoger, inte monologer. De lyssnar mer än de talar och fångar upp idéer, frågor etc.

Förhållningssätt 6
Lärare och skolledare gillar utmaningen och nöjer sig aldrig med att ”göra sitt bästa”. De ger också eleverna utmaningar genom att visa upp lärmål och kriterier.

Förhållningssätt 7
Lärare och skolledare anser att det är deras uppgift (bland många andra) att skapa goda relationer i klassrum och personalrum.

Förhållningssätt 8
Lärare och skolledare informerar även föräldrarna om ”lärandets språk”. Föräldrar ses som en tillgång, inte ett problem, kring elevens lärande. Om föräldrarna förstår vikten av att öva, koncentration, skillnaden mellan yt- och djupkunskaper, lyckas också deras barn bättre i skolan.

Det finns olika duktiga skolledare och lärare. Det fina i kråksången är att alla kan bli bättre! En del för fram att personligheten är väldigt viktig för att en lärare eller skolledare ska vara duktig. Ja, det stämmer, men bara till en viss del. Oavsett vilken personlighet du har, kan du faktiskt som lärare vid början av varje lektion skriva upp på tavlan
1. Vad ska vi lära oss under den här lektionen?
2. Hur vet vi att vi lärt oss detta?/Kriterierna för framgång.

Oavsett personlighet kan du som lärare, strax innan lektionen är slut, ställa frågan om de två ovanstående punkterna blivit uppfyllda.

Oavsett personlighet kan du tillsammans med andra lärare diskutera och komma fram till vilka kriterier ni ska ha för de olika målen i kursplanen.

Oavsett personlighet kan du försöka förklara saker från olika synvinklar. Saknar du fantasi finns det kollegor runt omkring som du kan samarbeta med.

Jag kan göra den listan längre, naturligtvis. Det får avsluta den här serien med Hattie-bloggar. Hoppas de varit givande!

Och tack Malmö för tolv mycket givande och fantastiskt trevliga år. Tack alla jag haft förmånen att få jobba ihop med, ingen nämnd, ingen glömd.

Hej Lund! Här kommer jag!

Annonser

Hattie del VIa: Vad ska skolledarna göra, då?

06 maj 2012

Egentligen kan man som skolledare läsa alla ovanstående blogginlägg om Hattie och byta ut ”lärare” mot ”ledare”. De måste ha samma förhållningssätt.

Om du har en konferens eller ett möte, varför inte klargöra i förväg vad det ska handla om! Varför inte efteråt fråga deltagarna om de gjordes delaktiga eller inte. Var målen tydliga i förväg? Uppfylldes de? Vad var syftet, och var det tydligt? Uppnådde ni syftet med mötet?

Och följande fyra förhållningssätt är lika viktiga för en skolledare att visa gentemot sin personal som det är för en lärare att visa dem gentemot sina elever.

1. Respekt. Visar du alla dina anställda att de är kapabla, värdefulla och ansvarfulla, och behandlar du dem utifrån det?
2. Förtroende. Ledde mötet, medarbetarsamtalet etc till engagerat samarbete och samverkan på ett sätt så att alla anställda sätter lärande och utveckling i fokus?
3. Optimism. Gav du ett tydligt budskap till alla anställda att de har förmågan att klara av sina arbetsuppgifter?
4. Avsiktlighet. Hade du planerat mötet, samtalet etc helt och hållet utifrån syftet att bjuda in till gemensamt lärande och utveckling?

Vi vill att lärarna ska arbeta formativt gentemot eleverna, alltså måste vi ledare arbeta formativt gentemot våra anställda. Vi skolledare måste skapa forum för dialog mellan lärare och andra som arbetar inom skolan, för sådana dialoger är ju väldigt framgångsrika. Vi måste se till att arbetslagen får rätt sammansättning utifrån deras behov, och att de får möjlighet att hinna med detta, ja prioriterar detta.

Enligt Hatties metastudie ligger skolledningens påverkan på resultat i skolan under snittet bland alla faktorer man studerat, 0,37 mot snittet 0,4. Allt över 0 är positivt, icke att förglömma. Däremot finns det insatser skolledare gör som är mer eller mindre framgångsrika. Den starkaste effekten, 0,84, är när skolledaren främjar och deltar i lärares lärande och lärares utveckling. Andra klart positiva insatser är när skolledaren

  • tydliggör mål och förväntningar (0,42)
  • planerar, koordinerar och utvärderar lärares insatser och elevernas måluppfyllelse (0,42)
  • riktar resurserna mot prioriterade mål (0,31) och
  • skapar en välorganiserad och stödjande omgivning.

Om jag då får lägga in lite personliga funderingar – det är ju min blogg! – så har vi inom svensk skola ofta berömt oss för ett sk transformativt ledarskap, dvs anpassat för att inspirera lärare mot ett gemensamt mål och för att klara av utmaningar. I kombination med ett stödjande ledarskap, som fokuserar på att just stödja och uppmuntra, inte att utmana, blir det lite… beige. Själv har jag berömt mig för att vara transformativ och stödjande. För ett par månader sedan hörde jag kritik mot ett sådant ledarskap, hos Hattie får ett sådant ledarskap bara 0,11. Jag var inte så nöjd över att höra att mitt ledarskap, som jag gillar som princip dessutom, kanske inte är så framgångsrikt.

Nå, men då tvingades jag fundera. Vilket alternativ är bättre? Ja, enligt många, däribland Hattie, är det styrande ledarskapet att föredra, det ligger på 0,42. När jag tittar närmare på vad det innebär, ser jag många paralleller med vad som är framgångsrikt i klassrummet. Läs bara här: Styrande ledarskap (instructional leadership) fokuserar på kvaliteten i och hela skolans inverkan på elevens lärande. Det ser till att så lite som möjligt stör undervisningen och lärandet, och det fokuserar också på att tolka bevisen för kvaliteten och måluppfyllelsen. Hm, det är ju inte så dumt!

Vi vet från många undersökningar att lärare oftast vill ha en stödjande rektor, men inte gärna en som är styrande. Jag är övertygad om att vi behöver lärare som är styrande i klassrummet, och att en av anledningarna till att svenska skola halkar efter inom vissa områden handlar om att det behövs ett starkare ledarskap inom skolan som helhet. Då måste skolledarna gå i bräschen. Bli en ledare som styr. Eller som någon uttryckt det: Hur kan du vara en ledare om ingen följer dig?

Så utvärdera du också, som ledare, hur du lyckas med det uppdraget. Är du tydlig i vilka förväntningar du har på dina anställda? Har du gjort målen tydliga för alla som arbetar i och runt skolan? Hur vet du det? Har du frågat? Vet du att skolans elever lyckas? Hur vet du det i så fall? Har du frågat, tagit reda på?

Det här blev så mycket att det får bli ett avsnitt till, det sista om Hattie.


Hattie del V: Att avsluta lektionen

06 maj 2012

Precis lika viktigt som att börja en lektion på ett bra sätt är det av vikt att den avslutas rätt. Det tar ett par minuter att snabbutvärdera en lektion. Det har t ex visat sig mycket framgångsrikt att eleverna får skriva en enminutsuppsats det sista de gör innan de tar rast. Då får de summera ihop det de lärt, vilket befäster kunskap.

Som lärare är det också bra att låta eleverna utvärdera själva lektionen, vilket inte heller tar mer än ett par minuter. William Purkey har delat in lektioner i fyra mönster, vilka här naturligtvis blir grovhuggna, men samtidigt tydliga. Dessa kan man låta eleverna utvärdera efter varje lektion. Det blir snart en vana, så att eleverna snabbt kan bedöma i vilken grad dessa kriterier uppfylldes. De fyra är:
1. Lektionen var medvetet icke inbjudande. Eleverna kände att de inte dög, var värdelösa. Läraren orsakade förvirring, var rörig, och fokuserade på vad eleverna inte kunde.

2. Lektionen var omedvetet icke inbjudande. Läraren ville väl, men var lite nedlåtande. Mycket tid gick åt till olika sysslor och procedurer. Lärarens agerande var stereotypt, med negativa ickeverbala signaler och med låg elevaktivitet.

3. Lektionen var omedvetet inbjudande. Läraren involverade eleverna, men var inkonsekvent gentemot dem. Målen med lektionen och vilka kriterier som skulle uppnås med undervisningen var oklara. Men läraren var godmodig och trevlig.

4. Lektionen var medvetet inbjudande. Läraren bjöd in eleverna att ta del i lektionen. Målen och kriterierna var tydliga, och läraren kollade hela tiden att eleverna var med på noterna. Läraren visade tydligt att han/hon trodde på att alla elever skulle klara av att lära sig stoffet, och visade respekt mot elevernas felaktiga svar, våndor och framsteg.

Att utvärdera detta blir en enkel sak efter ett tag. Be bara eleverna skriva motsvarande siffra på en lapp och lämna in anonymt. Utvärdera på så sätt din lektion, och fundera på hur du kan göra det ännu lite bättre nästa gång. Och varför inte ibland samtala med eleverna kring hur lektionerna fungerar?

(Sedan måste jag påpeka att jag inte kan minnas att jag mött en enda lärare som hållit lektioner som är medvetet icke inbjudande, och jag har gjort hundratals lektionsbesök.)

Men eleverna, kanske du tänker. Ska inte de bidra till att lektionen blir bra? Jo, säger jag, men det är läraren som har betalt för att göra ett bra jobb, och det är på läraren ansvaret ligger.

Det finns fyra viktiga dimensioner när det gäller att bjuda in eleverna till lärande.
1. Respekt. Visade du alla elever att de var kapabla, värdefulla och ansvarfulla, och behandlade du dem utifrån det?

2. Förtroende. Ledde lektionen till engagerat samarbete och samverkan bland alla elever så att lärandet hamnade i fokus?

3. Optimism. Gav du ett tydligt budskap till alla elever att de har förmågan att lära sig det som lärdes ut?

4. Avsiktlighet. Hade du planerat lektionen helt och hållet utifrån syftet att bjuda in till lärande?

Vad säger då eleverna? Vilken lärare vill de ha i sitt klassrum? Enligt en intervjustudie gjord av Wilson och Corbett (2007) vill elever se följande.
1. En lärare som stannar kvar för att hjälpa dem bli klara med uppgiften.
2. En lärare som kan hålla ordning utan att förlora fokus på lektionen.
3. En lärare som anstränger sig, gör lite extra, för att hjälpa.
4. En lärare som förklarar saker tills det ”tändes ett ljus” hos alla i klassen.
5. En lärare som visar på många olika vägar att lära sig, olika lärstrategier.
6. En lärare som förstår elevernas situation och tar hänsyn till dem.

I samman fattning alltså en lärare som bryr sig.

Du som lärare måste efter varje lektion utvärdera det som är så viktigt, och som jag skrivit om i tidigare bloggar: Var målen med lektionen tydliga för eleverna? Var framgångskriterierna, kriterierna för att man lärt sig, tydliga för eleverna? Var dessa på lagom nivå, varken för svåra eller för lätta?

Ta hjälp av eleverna i dina utvärderingar. Det är ju de som kan avgöra om det var tydligt och klart, inte du som lärare. Använd elevernas återkoppling för att göra det ännu lite bättre nästa gång. Det kallas formativ återkoppling, och det är precis samma sak som du ska göra gentemot eleverna i deras lärande. Och signalen du skickar när du visa eleverna att du vill höra deras kloka tankar är guld värd när det gäller att bygga en relation. Då är du ju en lärare som bryr sig.


Hattie del IV: Återkoppling

01 maj 2012

Grundbulten i god återkoppling är att du som lärare (eller som ledare för lärare, ja all återkoppling över huvud taget) vet var eleven befinner sig och vart de ska. Ju tydligare och mer transparent detta blir för eleven (adepten, medarbetaren etc) desto bättre.

Det finns naturligtvis olika typer av återkoppling. Hattie visar på fyra nivåer.

1. Uppgiftsnivå. Hur väl är uppgiften utförd? Är det rätt eller fel?
2. Processnivå. Vilka strategier behövs för att utföra uppgiften? Finns det alternativa strategier?
3. Självstyrning/egenkontroll. Vad behöver du kunna och förstå för att veta vad du ska göra härnäst? Hur kan du själv ta hand om ditt eget lärande?

Den fjärde typen behöver läraren inte ägna sig åt, nämligen när var och en kommit så långt att man själv utvärderar sitt eget lärande.

För dessa tre första nivåer finns det olika frågor. Man har funnit att många elever inte kan uttrycka målen med det de gör, de är inriktade på att göra själva uppgiften, och att göra det snyggt. Sällan har de målet att förstå innehållet, bemästra kunskapen etc. Det handlar nog ofta om att vi inom skolan inte fokuserat på rätt saker. Vi måste ju visa på vad det är de ska lära sig, inte vad de ska göra.

Nå, frågor som du som lärare (ledare etc) kan låta eleverna ställa sig på de olika nivåerna är:
1. Vart är jag på väg? Vilka är mina mål? (Uppgift) Detta är viktigast när eleven är novis. Det är svårt att ta sig vidare om man inte vet om man gjort rätt eller fel. Efter hand lär man sig att ta reda på om svaret är rätt eller inte. Tänk på att den som är novis på ett område, t ex vuxna analfabeter, inte alls behöver vara det inom andra områden, exempelvis matlagning.

2. Hur går det för mig? Vilka framsteg gör jag? (Process) Återkopplingen på processerna ska leda till att hitta alternativa lärstrategier om de vanliga inte leder framåt. Denna återkoppling leder till djupare lärande och förståelse än återkoppling på själva uppgiften.
3. Vart ska jag nu? Vad behöver jag göra för att göra större framsteg? (Självstyrning/egenkontroll) Efter hand kommer eleven att kunna ge sig själv god återkoppling.

För återkopplingens skull är det viktigt att uppgiften är på rätt nivå. Det måste finnas en utmaning! Om det inte finns det är jag ju föga intresserad av återkoppling. Om jag har kunnat gångertabellen sedan femman är det ju knappast intressant att läraren berömmer mig för det i årskurs ett på gymnasiet.

Återkoppling måste också vara kopplad till målen med studierna, inte till vad andra elever kan. Vi har ju sedan årtionden lämnat det relativa betygssystemet, och det finns en anledning till det. Återkopplingen ska också ske snabbt. Det är viktigt att lämna tillbaka uppgifter inom kort, inte vänta flera veckor, inte ens dagar. Och tänk på att inte betygssätta enskilda uppgifter, då kan eleven betrakta saken som klar innan lärandet inom den kursen är färdigt.

Håll också isär beröm och återkoppling. Beröm innehåller mycket lite eller ingen alls information, och kan till och med vara kontraproduktivt. Det finns studier som visar att människor som får beröm för att de är duktiga faktiskt kan försämra sina resultat, medan de som får återkoppling på nerlagt arbete, processåterkoppling, oavsett om det är positivt eller negativt, lär sig mer. T o m pojkar som får höra att om de bara skärper sig och lyssnar och jobbar lite grand får därmed bättre återkoppling, och lär sig därför mer i längden, än de flickor som får höra att de är duktiga, är så skötsamma. Så kan det gå!

Sikta också på att återkopplingen ska sporra eleven att nå till nivån ovanför, att de ska få sträcka på halsen för att klara sig.

Den mesta återkopplingen i ett klassrum kommer från kompisarna… och är oftast felaktig. Som jag tidigare nämnt är det viktigt att skapa ett klimat där det är okej att svara fel och att erkänna att man inte vet. Att inte veta kan vara en motivation att lära sig, om bara din återkoppling ges på rätt sätt. Det är en gammal sanning, men gäller fortfarande: man kan lära sig mycket av felen!

För att sammanfatta: återkopplingen måste ske på ett sätt som gör att eleven rör sig framåt i sitt lärande, den måste vara formativ. Man måste också veta att släppa taget efterhand, att nå högre nivåer av återkoppling efter hand som varje elev lär sig. Det har jämförts med att sätta upp byggnadsställningar. När de inte behövs längre plockar man ner dem. När jag arbetade som lärare hade jag som mål att göra mig själv överflödig. Det var inte för att jag var lat, utan för att jag ville att mina elever skulle klara sig på egen hand när de lämnade skolan.

För att sammanfatta (från Shute (2008)). Återkoppling ska
1. vara kring uppgiften, inte eleven
2. vara detaljerad (beskriv vad, hur och varför)
3. serveras i lagom stora bitar
4. vara specifik och tydlig
5. vara så renodlad som möjlig, men inte onödigt förenklad
6. minska osäkerheten på hur långt man kommit mot målen
7. vara objektiv, helst skriftlig (och hur ska man hinna med det… matriser, kanske?)
8. sätta fokus på lärmålen, inte på prestationen, och slutligen
9. ges när eleven själv försökt lösa uppgiften.

Här följer slutligen ett schema över hur man kan ge återkoppling. Den är tänkt att använda elever emellan. Modellen är skapad av M. Gan (2011). (Klicka på länken så kommer du till ett nytt fönster där du ska klicka igen.)

https://torbjorntankertill.wordpress.com/?attachment_id=305