Hattie del IIIb: Strategier för lärande

17 april 2012

Mycket av det jag skriver här kommer inte att vara en nyhet för dig, men det kan väl vara kul att få saker bekräftade!

Flera, men inte för många, saker på en gång

När du presenterar nytt material är det viktigt att du visar det på några olika sätt, verbalt, visuellt och gärna i multimedia.

  • Saker som ska associeras med varandra ska ligga nära varandra i tid och rum.
  • Kognitiv flexibilitet förbättras med flera olika synvinklar som länkar fakta, förmågor, procedurer och djupare begreppsmässiga principer.
  • Rensa bort all irrelevant information, så att arbetsminnet inte blir överbelastat.

Många sätt att interagera

Vi lär bäst när vi gräver och rotar i saker och ting. Vi behöver själva formulera om saker och ting och vi behöver ”rockhängare” eller krokar att hänga upp vår förståelse på, och vi behöver lära oss att processa sådant lärande.

  • Att beskriva, integrera och skriva om information (som jag gör genom att skriva om vad Hattie skrivit) leder till mer lärande än att läsa om eller att använda andra passiva strategier.
  • Berättelser och exempel kommer vi ihåg bättre än fakta och abstrakta principer.
  • Hinder, motsägelser, kontrasterande fakta och avvikelser leder till djupare reflektion och därmed ökat lärande.
  • Nästan alla behöver träna på hur de själva ska lära sig att lära.

Många sätt att träna

Vi behöver alla olika och flera möjligheter när vi ska lära oss något nytt, och vi behöver se nyttan med det.

  • Förståelse av abstrakta begrepp underlättas med flera och varierade exempel.
  • Flera olika lärtillfällen ger bättre långtidsresultat än ett enda tillfälle.
  • Vi måste se poängen – vara motiverade – för att lära oss, och vi behöver öka vårt självförtroende i den processen för att klara av svårare och svårare utmaningar i lärandet.

Veta när vi lär oss

När vi lär oss lär vi oss inte endast rätt saker, vi lär oss ofta också felaktigheter, eller knallar iväg åt fel håll. Därför är rätt feedback i rätt tid och till rätt person mycket viktig.

  • Feedback måste vara på rätt nivå för varje elev.
  • Att göra fel kan leda till lärande, men klimatet i klassrummet måste vara sådant att det är tillåtet att ställa ”dumma” frågor.
  • Omedelbar feedback är viktig för att undvika inlärning av felaktigheter.
  • Utmaningar leder till lärande och har inte minst en god effekt på långsiktigt lärande.

Glöm inte bort vad jag skrivit tidigare om att vi behöver 90 % av kunskapen för att nå de nästa 10 procenten. Vi använder nämligen vår existerande kunskap för att bygga vidare på. (Vad skulle vi annars utgå ifrån?) Vi förstår också nya saker utifrån det vi vet. (Läs en faktatext på universitetsnivå om supersträngteorin så ska du se att du inte begriper ett dyft eftersom du saknar tillräckligt med grundläggande kunskaper.) Därför måste vi alltid utgå ifrån en människan existerande förståelse när vi lär oss nytt. Vi relaterar nämligen det nya till det vi redan kan, vi expanderar vårt kunnande (det är inte som att lägga till en ny rad tegelstenar), vilket leder till utökad begreppsbildning och kanske nya idéer – och så fortsätter det.

För ett livslångt lärande behöver vi då också se hur vi själva fungerar i vårt lärande. Det behöver man ta upp i varje ämne eller område man lär sig. När jag gick i högstadiet hade vi en genomgång av studieteknik första veckan, sedan var det klart. Naturligtvis borde varje lärare varje lektion beröra lärande på ett metaplan. Att lära varje elev lära sig hur man lär. Att medvetandegöra hur lärandet går till.

De som inte är vana inlärare har det absolut största behovet av att lära sig hur de lär. Till dem måste man lära ut hur man memorerar saker (ord, glosor och adresser, t ex), anteckna, stryka under, testa sig själv om man minns t ex glosor eller ord, kolla om man gjort rätt, att använda det man lärt sig etc.

Här följer några olika strategier för lärande på lite högre nivå, och i vilken grad de leder till lärande. Ju högre poäng desto högre effektivitet.

  • Organisera och omvandla (t ex göra ett utkast innan man skriver en uppsats) 0,85
  • Luthersk plikt (gör jobbet klart innan du får göra annat) 0,70
  • Verbalisera för sig själv (verbalisera varje steg i t ex an matteuppgift) 0,62
  • Kontrollera arbetet (innan du lämnar in det) 0,62
  • Ta hjälp av andra (fråga t ex en annan elev) 0,60
  • För anteckningar 0,59
  • Öva och memorera (skriv ner en formel eller en glosa tills den sitter) 0,57
  • Sätt upp mål, planera (gör listor på vad du ska uppnå) 0,49
  • Repetera anteckningar (läs igenom vad som gicks igenom förra lektionen) 0,49
  • Kolla dina framsteg (för anteckningar över dina resultat) 0,45
  • Minnesteknik (använd minnesteknik för att komma ihåg fakta) 0,45
  • Mentala bilder (tänk dig hur det ser ut om du misslyckas med en uppgift) 0,44
  • Tidsplanering (schemalägg dina studier) 0,44
  • Plats för studierna (plugga på en avskild plats) 0,22

Så vilket eller vilka steg bör just dina elever ta härnäst i sitt lärande kring sitt eget lärande?

Fundera på det, så kommer jag snart tillbaka med lite grand om feedback.

Annonser

Hattie del IIIa: Synliggör lärandet!

10 april 2012

Lärandet pågår oftast i huvudet (även om det finns kinetiskt minne etc), och en av lärarens viktigaste uppgifter är att göra detta lärande synligt för både sig själv och eleven. Då gäller det att försöka se lärandet genom elevens ögon. Nya lärare är, enligt Hattie, oftast mer inriktade på utlärning (teaching) än inlärning (learning), vilket ju inte alls är samma sak. I bästa fall leder det första till det andra, men då måste vissa förutsättningar vara uppfyllda.

I undervisningen måste det ingå element kring ”hur man lär”. I flera studier framgår att tiden i klassrummet mest ägnas åt bokläsning och att ge information eller instruktioner. Undervisning som involverade någon form av diskussion eller användning av inlärningsstrategier var ovanlig. Hos var tionde lärare förekommer det inte alls.

Hattie rekommenderar att man ställer sig en bit in i framtiden och tittar bakåt; vad ska eleverna ha lärt när lektionen/passet/temat/veckan är slut? Sedan arbetar sig läraren baklänges till början av lektionen och funderar på vägen kring hur lektionen/passet etc ska läggas upp och planeras. Eller för att citera Lewis Carrolls Alice i Underlandet.
Alice frågar katten:
– Vill du vara snäll och tala om för mig hur jag ska gå för att komma härifrån!
– Det beror mycket på vart du ska, svarade katten.
– Det betyder inte så mycket vart, sade Alice.
– Då kvittar det åt vilket håll du går, sade katten.

Men vi vill ju att eleverna ska komma framåt i sina studier och sitt lärande, och då identifierar Winne och Hadwin (2008) följande fyra faser.

1. Se gapet! Detta kan jag i dag, det där ska jag kunna när jag lärt mig det jag ska.

2. Sätt upp mål! När jag vet var jag är och vart jag ska sätter jag upp mål och planerar hur jag ska nå målet, vilket involverar att hitta och/eller bestämma

3. vilka strategier jag ska använda för att lära mig det jag ska.

4. Stäng gapet! Undersök om gapet är stängt, alltså att du har tagit dig ifrån där du var till dit du skulle, att du lärt dig det du skulle.

Lärandet sker primärt som en social aktivitet. Ny kunskap konstrueras utifrån det vi redan förstår och kan, och lärandet utvecklas med lärstrategier som hjälper oss att förstå, resonera, minnas/memorera och lösa problem. För att lära sig måste man få kunskap om hur man planerar och följer upp sitt lärande, att sätta mål och att rätta eventuella misstag. Alla är vi barn i början, vilket naturligtvis gäller vid inlärning av något nytt. Tänk när du ska lära dig ett nytt datorprogram, eller första gången du ska laga en vegetarisk laotisk middag; då är du en novis, som fokuserar på att inte göra några misstag. När vi är lite mer erfarna kan vi kalla oss kapabla, vi gör färre misstag och behöver inte läsa varje mening i receptet eller instruktionen fem gånger innan vi är säkra på att det blir rätt. Slutligen är vi skickliga och har automatiserat det vi gör och använder därmed också mindre energi, och provar gärna andra nya saker inom samma område, kanske att variera kryddningen i den vegetariska laotiska middagen.

Man kan organisera denna sociala aktivitet som lärande är på olika sätt. Det viktigaste av allt är, återigen, att ge formativ feedback till varje elev. Det handlar också om att gruppera eleverna på lämpligt sätt beroende på uppgift och var eleverna befinner sig. Eleverna måste få möjlighet att själva aktivt få utforska och nå målen för den lektionen/passet etc. Därför måste, återigen, målen med lektionen/passet etc vara tydliga och klara.

Hattie nämner begreppet +1, med vilket han avser, i linje med bl a Vygotskij, att strävan måste vara att klara lite mer (+1) än vad man kanske tror att man klarar, alltså att ställa höga, men inte för höga, förväntningar på varje elev. Minns vad jag skrivit om tidigare; att ha lagom höga förväntningar på eleven, och att eleven har lagom höga förväntningar på sig själv, är oerhört viktigt och en av de främsta framgångsfaktorerna. Att ha grupper där det finns lite olika nivåer på eleverna gör att eleverna kan lära sig av varandra, och att de som kommit lite längre lär sig av att lära ut till de andra. Eleverna får möjlighet att ”se genom andra elevers ögon”. Det hjälper dock inte att bara placera eleverna i en grupp och tro att lärande plötsligt uppstår. Läraren måste ge specifika och tydliga uppgifter, naturligtvis.

Jag har skrivit tidigare om att läraren oftast tar för mycket utrymme i klassrummet. De mest framgångsrika lärarna lyssnar mer på eleverna, de ser lärandet genom elevernas ögon. De lärarna observerar elevernas sätt att definiera, beskriva och tolka olika fenomen och problemlösningssituationer. Ett bra sätt är att lyssna till elevernas frågor och sedan lyssna på hur andra elever besvarar eller bemöter de frågorna. Läraren måste vara adaptiv, så att när lektionen inte flyter på som planerat – att lektionen inte bara flyter på som planerat är faktiskt en bra lärsituation – kan läraren utnyttja det för att bryta jämviktsläget eller lunken och skapa en lärandesituation där och då.

Nästa gång kommer det att handla om strategier för lärandet.