Souvenirer från London

17 oktober 2011

Vi var ett gäng rektorer och annat löst folk som åkte till London för ett par veckor sedan. Vi skulle studera Storbritanniens skolinspektion, Ofsted, och några skolor som lyckats mycket bra trots svåra uppdrag. Det finns flera intressanta saker att ta med sig hem därifrån.

En viktig punkt, där vår Skolinspektion skiljer sig från den brittiska, är att den brittiska är politiskt ”fri”. Drottning Victoria gav ursprungligen inspektorerna uppdraget att granska rikets skolor fria från ”fear and favour”. De rapporterade direkt till henne. Den obundenheten lever kvar, och inspektörerna vårdar den varmt. Deras uppdrag är att bidra till en bra skola, inte att genomföra de politiska nycker som gäller för dagen.

Ofsted har också tydliga kriterier för sina inspektioner. Vår inspektion kan vara väldigt vag och svepande. Ibland begriper vi oss inte riktigt på vad de vill, och en skola kan få kritik för något som inte ens nämns på en annan. Vår inspektion har inte heller alltid system för att kontrollera att deras kritik är befogad eller inte.

En tredje skillnad är att man i Storbritannien tränas upp under 18 månader för att bli inspektör. Här har det faktiskt hänt att en inspektion är första dagen på jobbet för en inspektör.

En fjärde, och viktig, skillnad är att inspektörerna i Storbritannien för det mesta själva varit ledare för skolverksamheter. Inte för att vi skolledare är viktigare än någon annan inom skolan, utan för att det är bra om man har erfarenhet från skolledning om man ska granska skolledningar. Och det räcker i Storbritannien inte att ha varit skolledare, man ska ha visat sig mer än duglig dessutom. När vi nämnde att vi i vår skolinspektion har jurister som inspekterar frågade de med artigt, men distinkt, höjda ögonbryn: ”Why?”

För det femte lyfter man fram skolor som är föredömen, skolor som är outstanding, i en årlig rapport. Man sprider exempel på hur de arbetar, så att andra kan försöka ta efter. Hallå, Myndigheten för skolutveckling, vart tog ni vägen?

På skolor som inte lyckas tillräckligt bra – och då tar man självklart hänsyn till elevunderlaget – ser man till att skoledningen byts ut, och att de skolorna finansieras direkt av staten, inte kommunen. Ord och inga visor!

Jag upplevde det som att Ofsted stod på barnens och elevernas sida, och det är väl så det ska vara?

To be continued …


En engelsk språkövning

10 oktober 2011

Jag och ett antal rektorskollegor var under förra veckan på studiebesök i England. Vi besökte bland annat Ofsted, den engelska motsvarigheten till Skolinspektionen. Jag ska återkomma kring saker jag lärde och insåg, men idag ska jag bara bjuda på en anekdot ur det verkliga livet, och till på köpet en liten engelsk språkövning.

När jag skulle genom säkerhetskontrollen på Heathrow på väg hem fredag eftermiddag tog jag av bältet, skorna, la upp dem i tråg, tömde som vanligt alla fickor… trodde jag!

När jag steg igenom metalldetektorn pep den så som bara metalldetektorer kan pipa. Jag hade glömt mobilen i bröstfickan på skjortan! Den manlige kontrollören bad mig lägga den i en korg på bandet till röntgenapparaten, och jag klev återigen genom metalldetektorn. Inga pip den här gången, men det betyder ju inte att man klarar sig undan en noggrann manuell genomsökning. Kroppsvisitering. Och vi pratar noggrann! Mycket noggrann! Meticulous body search på engelska.

– Do you have any sharp objects on your person? frågade kroppsvisitören.

Jag stod där med armarna rakt ut och med främmande händer i skrevet och kände ett behov av att vitsa till det och sa:

– Just my brain!

– Well, sa han efter ett par sekunders betänketid, it can’t be that sharp if you forget your mobile phone in your pocket, can it?

Ridå!