Demokrati inom våra väggar

19 april 2010

Det diskuteras en hel del i medierna kring vilka partier man ska släppa in i skolorna inför valet. Får partier som har en politik som strider mot skolans värdegrund sätta upp ett bokbord hos oss? Har de i skolan att göra?

Det är viktigt att vi värnar demokratin. Det innebär att även Sverigedemokraterna ska få tala om vad de tycker.

Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem är ett uttryck som (troligen felaktigt) tillskrivits Voltaire. Jag är inte beredd att gå så långt på långa vägar, men Sverigedemokraterna, och även andra främlingsfientliga partier, omfattas också av demokratiska rättigheter. Om de vill komma till skolan och sätta upp ett bokbord så får de göra det, precis som alla övriga politiska partier.

Om det däremot blir stökigt och bråkigt på grund av att ett politiskt parti är på skolan har rektor rätt att visa ut dem för att helt enkelt upprätthålla ordningen i skolan. Justitiekanslern har fattat beslut om att det är dessa riktlinjer som gäller.

Och det är väl ändå så, att om ett eller flera politiska partier börjar få oss att glömma bort demokratins grundläggande principer, till exempel yttrandefriheten, så har de segrat utan att vi ens vet vad som hände. Vi ger dem till och med segern i handen.

Det är klart att vi reagerar känslomässigt. Jag håller fortfarande Bengt Westerberg högt för att han lämnade soffan i valstudion när Ny demokrati kom in. Det var en härskarteknik, jag vet, och jag gillar inte sådana. Men känslomässigt tycker jag ändå att det var rätt. (Förresten försår jag inte hur en xenofob och rasist som Bert Karlsson har kunnat bli mysfarbror i teve. Dåligt omdöme från teves sida och gott om pengar på Berts sida förklarar väl en del, men ändå. Om du inte läst Lasermannen av Gellert Tamas så rekommenderar jag att du gör det.)

Sedan kan det ju gå lite snett av andra anlednignar också ibland. När jag var på Celsius nekade vi Sverigedemokraterna att komma till skolan. De blev upprörda, men allting reddes ut när jag förstod att de ville ha ett bokbord.

Jag tyckte att de hade sagt att de ville anordna ett bokbål. Förutfattade meningar, kallas väl det!

T


Bruka allvar, sa Bull

06 april 2010

Det blir tuffare att komma in på högskola för de som läser in ämnen på komvux. Syftet med förändringen är att ”belöna de sökande som skaffar sig bra meriter redan i gymnasieskolan”, enligt Högskoleverkets utredare Leif Strandberg. Reformen skulle ju möjligtvis kunna fungera om alla vore stöpta i en svensk, vit medelklassgjutform där ingen någonsin mådde annat än prima. Senast jag tittade efter var det inte så. Vi har på våra gymnasier elever som bott i Sverige i några få år, som av olika anledningar inte kunnat tillgodogöra sig grundskolan, som mår dåligt under tonåren; ja, listan kan göras väldigt lång över vilka som förtjänar att inte fråntas möjligheten till en andra chans.

Jag vet inte hur man tänkt kring alla de som drabbas av reformen. Kanske gick det till på följande vis.

Bill:   Du Bull, hur ska vi göra med dom elever som inte brukar allvar i gymnasiet? Dom kan ju inte fortsätta få fler chanser senare i livet.
Bull:  Nä, man måste sköta sin skolgång! Vi kan ju inte betala för samma sak två gånger.
Bill:   Tänk, det finns dom som skyller på ”ungdomsproblem” för att de inte fixar gymnasiet. Ah, men kom igen!
Bull:  Visst! Jag tillät inte ens mig själv att vara barn under min uppväxt.
Bill:   Ja, precis, och se hur bra det gick. Vadå hormoner och pubertet? Och man måste ju palla att ens föräldrar går igenom en liten skilsmässa utan att betygen ska bli sämre.
Bull:  Självklart, Bill! Ja, eller att föräldrarna blir arbetslösa; då har dom ju mer tid att hjälpa barnen med läxorna.
Bill:   Och depressioner som är så populära nuförtiden. Deprimera mig hit och deprimera mig dit. Det finns mediciner mot sån’t numera. Och förr var man inte deprimerad, för då var det ordning och reda, Bull!
Bull:  Du sa det Bill. Ordna en redning!
Bill:   Sedan finns det dom som har fräckheten att skylla på att dom inte läst engelska i sitt hemland. Herre gud! Väljer man att växa upp i ett sån’t land får man ju skylla sig själv. Är det vårt fel att man läste ryska i forna Östeuropa, kanske?
Bull:  Och att skylla på att man inte kan svenska när man kommer hit, så att man missar massor i skolan på grund av språket. Jösses, svenska är ju skitlätt, jag lärde mig det utan att ens gå i skolan. Och dom som väljer att vara i flyktingläger i stället för att gå i skolan är snäppet värre, tycker jag. Skolk ska ge kvarsittning! Straffa dom med mer tid i skolan! Fast inte i komvux då, förstås!
Bill:   Lite korkat är det allt.
Bull:  Och dom som blir av med sina föräldrar på vägen hit till Sverige. Hur slarvig får man bli, egentligen?
Bill:   Och sen vill dom ha samma chans som dom som brukat allvar i skolan hela tiden. Dom vill till och med få en andra chans! Hur skulle det se ut om vuxna i det här landet fick en chans att utbilda sig? Nä, nå’n måtta på dumheterna får det minsann vara.
Bull:  Dumheter var ordet, Bill!

Hur var det nu Blå tåget och Ebba Grön sjöng? Spärrar och kvoter och testprogram / det är ett system för att sålla / agnarna från vetet och föra var och en / till hans rätta fålla

T