Varifrån kommer utveckling? III

Det har gjorts ett antal IT-satsningar inom skolan de senaste 25 åren, eller drygt det till och med. Jag minns min första kontakt med en dator på gymnasiet 1977 eller så. Genom att skriva långa kodsträngar kunde man få en bild av en julgran att dyka upp på skärmen. Den var taggig och bara i en färg, men det gick! Jag tyckte då att datorer kunde väl inte vara något att ha. Det fanns ju enklare – och bättre – sätt att rita julgranar! Jag har senare under åren sett ett antal områden där datorn helt enkelt är ett väldigt bra pedagogiskt redskap.

När man utvärderar lärdomar från IT-satsningar inom skolan kommer man fram till att skolarbetet blivit mer individualiserat och elevaktivt (vackert så i och för sig) och att det kan underlätta en utveckling mot större lärande. Skillnaden mellan olika lärare är däremot mycket stort.

Det som visar sig är att det är skolans sociala system, eller kultur om du så vill, som är avgörande för om det sker en förändring och framför allt om det sker ett lärande inom organisationen. Det är inte mängden datorer som avgör. När man lär av och med varandra, det är då det händer!

Pär Larsson och Jan Löwstedt uttrycker det ungefär så här i sin bok Strategier och förändringsmyter. Inom skolan brukar vi försöka ha dialoger och samtal som ska leda till förändrat handlande i praktiken. Vad man måste göra, visar det sig i många olika studier, är att vi måste börja med 1) visa varandra vad vi gör, så att man helt enkelt får se saker i direkt handling, inte i ord. 2) Sedan ser man till att konkreta diskussioner leder till 3) nya sätt att arbeta och tänka om arbetet.

Vi måste alltså försöka se till att skapa utrymme för sådana forum när vi kan lära av och med varandra. Vi i ledningen måste se till att skapa tillfällen så att ni kan lära av varandra. Auskultationer är vi stora anhängare av, och work shops kanske vi kan utveckla mer. Vi märker att de som arbetar i team snabbare kommer längre i sin utveckling av verksamheten. Ensamvargen hamnar, generellt sett, på efterkälken.

Oavsett vilket så måste vi börja i att vi besöker varandra i arbetssituationen. Malte Lindeman, ormtjusare, hade inga ormar, men kunde berätta så levande om hur de slingrade sig att vissa i publiken svimmade. Även om vår skola rymmer mycket pedagogisk kompetens så tror jag inte att det räcker att vi bara pratar om saker.

Auskultera hos varandra! Vad är det som hindrar att just du börjar just i dag? Eller lever du efter devisen ”Varför skjuta upp till morgondagen det du kan skjuta upp till nästa vecka?”

T

Varifrån kommer utveckling? II

Jag lyssnade en gång på ett föredrag av Bodil ”Ställtiden” Jönsson, som hon skulle kallats om hon spelat fotboll på 50-talet. Nu gjorde hon inte det, utan gick i skolan då.

Bodil resonerade i yngre år, fysiker som hon är, att det är tekniska framsteg som förändrar världen. Hon ändrade uppfattning när hon tänkte tillbaka på sin egen skoltid. ”Tänk om vi haft datorer med internetuppkoppling då när jag gick i skolan på 50-talet! Så annorlunda det hade varit.”

Men sedan tänkte hon om. På den tiden var det läraren som ställde frågorna, och eleverna som skulle ge de svar som läraren hade lärt ut. (En klassisk fråga från den och lite senare tider är: ”Vad tänker jag på om jag säger …” och så skulle eleverna alltså ha lärt sig rätt sätt, det vill säga, lärarens sätt, att tänka. Därav historien om fröken som frågar vad det är som är rött och vitt och springer upp och ner för trädstammar. Olle svarade att ”det låter som en ekorre, men eftersom det är fröken som frågar så måste det vara Jesus”.)

Nå, tillbaka till Bodil Jönsson: Eleverna skulle alltså inte ställa frågor, framför allt inte komma med egna frågor. Därför skulle datorerna med internetuppkopplingar inte heller användas för att söka svar, svaren fanns ju redan hos läraren.

Tekniken är alltså inte det som förändrar vårt sätt att arbeta. Det är den kultur vi verkar i som förändrar. Eller för att uttrycka det som man gör i ett projekt i Falkenberg: Flyttar datorn in i skolan eller flyttar skolan in i datorn?

Gör vi samma typer av övningar fast i datorn i stället för på papper? Vad har vi då vunnit mer är att det än praktiskt för läraren? Gör vi likadana OH-bilder som tidigare, fast lite snyggare för att de är gjorda i PowerPoint? Skickar vi ett mail i stället för att lägga en lapp i facket? Eller ännu värre: Skriver vi mail i stället för att prata med varandra?

Nästa vecka återkommer jag med hur man lyckats förändra användningen av IT på skolor så att IT blivit ett stöd i lärandet [paw ri:ktigt].

Varifrån kommer utveckling?

”Var får du alla idéer ifrån?” Frågan ställdes vid ett tillfälle till Hasse Alfredsson.
”Jag köper dem från ett litet företag i Tyskland”, svarade han.

Varifrån kommer all utveckling? Tja, vill man raljera kan man ju säga att Major Björklund köper en del av sina förändringsförslag på Överskottslagret, med specialinriktning på 50-talet. (Nu var det ju inte det jag skulle skriva om, men jag kunde inte låta bli…)

Grovt räknat kan man inordna varifrån förändringar och utveckling kommer ifrån utifrån två axlar. Den ena handlar om ifall förändringen kommer utifrån, alltså beslut som tas utanför själva skolan, eller om förändringen beror på tankar och handlingar som föds och görs inom skolan. Den andra axeln går ifrån materiella beslut och förändringar (befolkningsförändringar, friskolor, IT, mängden pengar till skolan etc) till vilka tankar och idéer de som arbetar inom skolan har.

Vi får alltså fyra grova indelningar.
Materiella beslut utifrån är t ex ändrade ekonomiska villkor för vår verksamhet. Mindre pengar per studerande, fler eller färre platser etc. Detta påverkar såklart oss, men leder det till utveckling av verksamheten så att det gagnar den studerande?

Materiella beslut inifrån kan vara att vi utifrån våra speciella villkor på skolan gör en förändring. Antalet datorer vi har, hur vi hanterar dålig luft i vissa salar, hur arbetsrummen ser ut etc. Visst kan detta påverka hur väl verksamheten fungerar.

Idéer utifrån kan vara en ny läroplan, nya direktiv kring likabehandling men också en allmän debatt om skolans roll i samhället. Är vuxenundervisningen viktig för Sverige? Detta påverkar ju i viss mån vår verksamhet, i alla fall måste läroplan och nya lagar som berör oss göras verkliga.

Slutligen har vi idéer inifrån. Varje anställd har idéer kring hur man ska utföra sitt arbete. Hur bemöter man bäst de studerande? Hur vägleder man? Hur undervisar man i algebra? Vilka ord bör ingå i en sfi-studerandes ordförråd? Hur tydliga ska vi vara med våra kursplaner? Finns det anledning att samarbeta inom skolan, lärare emellan och olika yrkesgrupper emellan? Här har vi mångfalden, och här har vi också, tycker i alla fall jag, drivkraften och dynamiken.

Det är här utvecklingen av verksamheten sker. Det är ledarens uppgift att både stimulera denna utveckling och att hålla den på rätt köl och att få skutan att segla åt rätt håll.

För att återigen citera Bonar Law, engelsk premiärminister i början av 1920-talet: ”Jag är deras ledare. Jag måste för fan följa dem!”