Mysteriet på Södervärn III

26 januari 2010

Så, de två första pusselbitarna i mysteriet är alltså att samarbeta och att tydliggöra kursens innehåll för de studerande.

För att beskriva den tredje pusselbiten ska jag ta höjdhopp som exempel. Förr i tiden trodde jag att höjdhopp handlade om att vara bra på att springa och att sedan skutta till lite käckt framme vid ribban. Tack vare expertkommentatorerna på teve inser jag att ett höjdhopp kan delas in i en mängd moment; ansatsens längd, hur stor båge man löper i, fart i svängen, tyngdpunkt i löpningen etc. När farten sedan ska stämmas av till att bli uppåtriktad energi i själva upphoppet handlar det bland annat om pendling med armar, fotisättning, tyndpunktsförflyttning och sedan i luftfärden måste man svanka rätt och flytta ner armarna, dra upp benen etc etc. (För höjdhoppare handlar det ofta också om att spotta två gånger, dra i tröjan, klappa sig själv på låret och att örfila sig själv före ansatsen.)

Här finns en mängd detaljer som höjdhopparen och hennes tränare analyserar i detalj (varför tror ni att Stefan Holms pappa filmade alla hopp?). Ju mer de vet om varje moment desto bättre vet de vilka detaljer som de måste träna på. I grunden skiljer sig inte detta från våra verksamheter. Ju mer koll vi har på varje del av vår helhet, alltså desto bättre vi är på att beskriva det vi gör, desto mer kan vi utveckla.

Den tredje pusselbiten är alltså hur pass bra vi är på att analysera det vi gör. Det är lätt att se att de som gör det mest kvalitativa analysen av det man presterat också är de som når längre i sin utveckling. Ju bättre koll man har på det man gör, kan beskriva det, desto lättare är det också att justera saker. Det gäller både höjdhopp och vår verksamhet.

Dessa tre delar; samarbete, analys och beskrivning av det man gör samverkar alltså med varandra. Man beskriver det man gjort i ord, för sig själv eller för andra. Sedan försöker man resonera sig fram till om något kan utvecklas eller göras bättre. Därefter försöker man hitta på hur man i så fall kan göra justeringar som leder till bättre resultat. Sedan provar man, helt enkelt. Därefter början man om från början med att beskriva det man gjort, analysera det och så rullar det på.

Vi utvärderar nog det mesta vi gör, men kanske inte så strukturerat alltid. ”De hade inte så god mat på det stället, så dit går vi inte fler gånger” är ju en utvärdering och en beskrivning av var nästa restaurangbesök inte kommer att bli. ”Jag tycker att Anders och Måns på teve är roliga, så nästa vecka ska jag se dem, men jag ska också spela in programmet så att jag kan se det igen” är ett annat exempel.

Vår verksamhet är ju dock lite mer komplicerad än så, och därför måste vårt kvalitetsarbete vara mer strukturerat och på en högre nivå, både abstraktionsmässigt och praktiskt. Jag vet att i en jämförelse är vi på Södervärn väldigt långt framme. Det finns dock en hel del skillnader inom skolan, men varför inte lära av varandra. Att vara en lärande organisation är ju poppigt, så let’s pop!

T

Annonser

Mysteriet på Södervärn II

18 januari 2010

Tja, egentligen är det ju inget mysterium.

Det som hände för den första kursen i förra bloggen är att ökningen i antal godkända betyg eller bättre i tid sammanföll med framför allt två saker: 1) Kursplanerna var konkretiserade och var, enligt de studerande i kursen, tydliga och klara. 2) Läraren hade haft tydliga samtal med de studerande, enligt de studerande själva, om hur de klarade sina studier. Resultat: fler blev godkända!

Den andra kursen hade inte så bra siffror 2005, men 1) och 2) inträffade i ”den andra kursen” 2006-2007 och 2008. Konkretiserade kursplaner och tydlig kommunikation kring hur det gick i kursen. Och precis samma trendbrott kring antalet godkända betyg. Senaste kvalitetsutvärdering befäster detta samband.

Nu kan det naturligtvis finnas fler faktorer som samspelar. Kanske är det en annan typ av studerande, men ca 2/3 är samma som året före, så det bör inte vara förklaringen.

Det finns ytterligare en förklaring, och det är att lärarna i dessa kurser har haft ett samarbete. Det är sannolikt det samarbetet som ligger bakom framgången. En lärare som på egen hand konkretiserar sin kurs är ju berömlig, men om det är flera lärare som undervisar samma kurs kan det ju bli ganska olyckligt om man gör på olika sätt, men det vet du ju redan.

Till slut kan vi också se att de arbets- och ämneslag som lyckas med konststycket att minska antalet IG i kurserna har en treenighet, som är vägen till framgång. Samarbete är ett av dessa tre goda ting, att tydliggöra kursens innehåll för de studerande är ett annat. Vilken är den tredje?

En ledtråd är att läsa senaste kvalitetsredovisningen, som finns både på hemsidan och på UVSR Internt/Arkiv/Kvalitet i PedNet.

Som en jämförelse kan ni spana in artikeln i Sydsvenskan om grundskolornas betyg på http://sydsvenskan.se/malmo/article620610/Malmoelever-halkar-efter.html

Torbjörn


Mysteriet på Södervärn I

11 januari 2010

Hur kunde det bli på det viset?
Den frågan ställs ganska ofta, men följs inte alltid av en analys. I stället följs den direkt av ett ”OK, men då gör vi så här i stället!”.

Kvalitetsarbete handlar om att efter frågan ”Hur kunde det bli på det här viset?” också fundera över svaren, analysera vad man vet och sedan ta konsekvenser av det.
När jag stekte fisk förr blev den ibland lite torr. Jag läste på om stektemperaturer, färg på smöret i stekpannan, stektid, panering etc och kom fram till att jag låtit fisken steka för länge. Den har blivit för varm inuti och därmed har vattnet börjat gå ur, alltså blir fisken torr.  Då skaffade jag en bra termometer. Nu lyfter jag alltid upp fisken vid 55 grader. Därefter har jag börjat använda termometern till inte bara fisk, utan även pannbiffar, knäck och gud vet vad. Kvaliteten på samtliga har höjts.

Nå, här kommer en fråga till dig att analysera: Hur kunde det bli på det här viset?
En kurs på Södervärn hade 2004 hela 29 % IG.
Två år senare hade man bara 18 % IG. Vad hände däremellan?

En annan kurs hade 33 % IG 2004, 32 % 2005 och 30 % 2006. 2007 var IG-andelen 21 %, och 2008 var man plötsligt nere på endast 14 % IG. Hur kunde det bli på det viset?

Om vi stannar upp ett slag och tittar på den information vi har, statistik och analyser från er som arbetar på skolan, så blir svaren ganska uppenbara. Nu får man ju svar som man ropar, men det finns några tydliga samband. Vilka kan de vara? Vågar du dig på en gissning? Ett förslag till svar kommer nästa vecka, på samma plats.

Torbjörn