Fyra rum u kök II

15 december 2009

Fyrarummaren igen

Ja, fyrarummaren, alltså.

Det är klart att vi alla blir lite mer irriterade när vi plötsligt stöter på folk som inte är i samma rum som vi själva är. Det blir ett minglande där en del står i tamburen och hänger av sig ytterkläderna, andra går omkring med fördrinken, vissa sitter ner och äter förrätt; andra klappar sig på en stinn mage och slickar i sig de sista resterna av efterrätten. Somliga sitter redan och röker en cigarr till kaffet.

Om man frågar de som befinner sig i fyrarummaren hur de skulle beskriva läget får man väldigt många olika svar. Ungefär som historien om de fyra blinda män som stod vid en elefant och skulle beskriva djuret. Den som stod vid snabeln sa att en elefant är som en tjock orm. Han som kände på benet sa ”Nej, jag håller inte med. En elefant är som en tjock trädstam!”. Den tredje, som befann sig vid magen, beskrev elefanten som en stor, varm och mjuk klipphäll. Slutligen sa den fjärde, som höll i svansen, att en elefant är som en liten dammvippa.

Vi upplever saker på olika sätt, som tur är, och där någon stans kan vi hjälpa varandra att hitta fotfästet. Eller för att återigen citera Tomas Tranströmer: ”Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån/och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Om alla går i takt och lika fort är det lätt hänt att man kommer framåt, men att man glömmer bort vart man skulle. Det behövs både de som vill framåt och de som säger ”Hallå, vänta, det här går för fort! Är vi verkligen på rätt väg?” Att alla oliktänkande tystas ner leder till något som kallas group think, och det leder oftast åt pipan. Det finns flera historiska händelser man kan nämna, USA:s totalt misslyckade invasion i Grisbukten på Kuba är ett exempel. Om någon räckt upp handen och sagt ”Hallå grabbar, ska vi inte fundera en gång till över det kloka i detta?” så hade det säkert gått mycket bättre. Borrandet genom Hallandsåsen är ett annat exempel; ”Klart att vi kan borra genom åsen!”

Slutsats?
Mingla i fyrarummaren och var varandras stöd. Tillsammans kan vi förhoppningsvis hitta vägen till ett nytt nöjdhetens rum. Vi behöver bara lite olika lång tid på oss, och det är bra att det är så.

T

Annonser

Fyra rum u kök I

07 december 2009

Fyrarummaren

Det finns en modell som kallas Förändringens fyra rum. Upphovsmannen heter Claes F Janssen. Den beskriver hur vi rör oss från att vara nöjda till att förneka eller censurera förändringar som tvingas på oss. Sedan rör vi oss, i bästa fall, ganska snart mot förvirringens rum, därefter till förnyelse och slutligen till att vara tillbaka i nöjdhetens rum. Det ser däremot inte ut som tidigare, men vi är nöjda i alla fall. Vi rör oss olika snabbt från rum till rum, den som vill läsa mer om olika människors förmåga att anpassa sig till förändringar rekommenderar jag läsning av Aaron Antonovsky och det han skriver om KASAM, känsla av sammanhang.
Låt mig ta ett exempel på hur fyrarummaren fungerar.
Minns någon färjelinjen Euroways? Jag slår vad om att minst hälften av er associeeerade dem med salmonella, för det var just vad de drabbades av samma vecka som de drog igång.
De lottade ut biljetter och alla vann, så även jag.
Vi var ett sällskap och jag beställde vit chokladmousse till efterrätt. Nöjd med min beställning åt jag mig igenom de två första rätterna. Det var sedan vandringen i fyrarummaren började.
Jag var nöjd tills efterrätterna kom in. Framför mig placerades vaniljglass med jordgubbar.
”Det har jag inte beställt!”, sa jag.
”Jo, det ska vara så här enligt köket”, sa servitrisen som berättat att det var hennes första dag på jobbet, ja på färjan över huvud taget. Censur från båda håll, som synes. Jag ville tillbaka till nöjdheten, och propsade på att få min vita chokladmousse. Vi bytte ord en liten stund och gick därmed in i förvirringens rum tillsammans. För att vi skulle kunna ta oss ut därifrån hämtade hon hovmästaren.
Han ville först inte tala om varför jag tvunget skulle ha vaniljglass med jordgubbar i stället för chokladmoussen. Sedan sa han till slut, och jag minns det ord för ord:
”På grund av skäl du nog läst om i tidningen kan vi inte servera vit chokladmousse.”
Aha, det var där salmonellan hade levt rövare!
Förvirringen var som bortblåst! Jag ville inte längre ha salmonellamousse, oavsett om den var vit eller inte. Förnyelse i beställningen! Hit med inspiration! (Dessertmenyn, alltså.) Jag minns faktiskt inte vad jag beställde i stället, men jag var väldigt nöjd med att slippa salmonella enterica.
Vad har nu detta med priset på… tja, ägg att göra?
Det får du läsa om i nästa veckas blogg.
T
PS De hade beställt 18 (arton) ton ägg som de fick kasta. Det är nästan 300.000 ägg!