Förståelse VI

23 november 2009

Någon har efterlyst andra exempel än från motoroptimerarnas värld när det gäller förståelsenivåer. Här kommer ett annat, aktuellt ärende.

Vellinge. Ja, jag vet vad ni tänker på. Hököpinge.
Koomunledningen i Vellinge säger att man inte vill ha dit flyktingbarn, så vitt man förstår är de farliga och kommer att utgöra ett hot mot Vellingeborna. Det är rationellt utifrån den förståelse de har. Utlänningar är farliga, se bara i Malmö. Och de kostar pengar. Nå, det är väl inte så anmärkningsvärt.

Men det som händer därnäst är det som tydligast visar på hur förståelse fungerar. Sydsvenskans undersökning visar att endast 18 % är emot flyktingmottagandet. En politiker som är emot flyktingmottande säger att ”jag anser mig ha en majoritet av invånarna med mig”. Hon läser alltså av utifrån sin egen horisont. Ännu tydligare är den 71-årige man som säger att ”Det … är inte alls det intryck jag får när jag pratar med folk här i Vellinge. Och jag är en snackebror som pratar med många.” Ja, men han pratar antagligen bara med de som tycker likadant. Och lyssnar han?
Sedan visar han att han inte kan förstå att andra inte tycker likadant, för han fortsätter: ”Innerst inne tycker nog de flesta som jag. Men de vågar kanske inte vara ärliga när de blir uppringda.”

Man kan bara förklara saker utifrån hur man själv förstår saker och ting. Är det inte som jag tycker eller ”vet” måste de andra ha fel.

Ett kanske lustigare exempel är de engelska tekniker som i början av 40-talet tog fram en fungerande radar för att tidigt kunna upptäcka anfallande fiendeflygplan. När en forskare på en föreläsning påstod att fladdermöss hade en mycket mer avancerad radar än vad människor skulle kunna konstruera blev det handgemäng. Hur kunde han påstå att fladdermöss skulle vara duktigare än människor? De kunde inte se att naturen genom naturligt urval kommit längre än dem.

Det bästa sättet att inte låsa in sig själv i sin egen förståelse är att lyssna på andra. Framför allt ska man spetsa öronen, inte vapnen, när någon med avvikande uppfattning yttrar sig. Då har man chansen att lära sig något nytt.


Gås-blogg

10 november 2009

Nu är vi alla dästa efter gåsen, så varför inte hoppa över en vecka med förståelseblogg?

Som barn lekte man lekar som sätt svansen på åsnan eller sätt slipsen på advokaten efter maten, för att avdäsa sig. Jag tänkte att ni skulle få lite tankegympa nu.

Jag vet inte hur många som skämtat med varianter på gäss de senaste dagarna; Ska du gå? Yes! Det var gott gässterday (schysst anspelning på Beatles-bloggen, förresten!) etc etc. Här kommer en text, och det gäller att hitta så många anspelningar som möjligt till gås och firandet av att Pildammsparken numera nästan är tom på stora fåglar.

Det var trevligt att samlas så många; vi fyllde nästan hela rådhuskällaren. Inte minst viktigt är det nu, när många håller på att förgås av arbetsanhopning och förändringar.

Av stora förändringar oroas vi. Skona varandra helt enkelt så mycket som möjligt. Häng inte läpp, le mot varandra i stället. Förhoppningsvis blir det snäbbet bättre för varje vecka som går, men fråga gärna hur andra mår. Tentaklerna ute, kort sagt. Förr eller senare presenterar sig alla lösningar, eller för att citera ett gammalt skånskt talesätt: ”Vi tar frågor t fördrinken, svar t soppan”. Vi behöver i alla fall inte fly hals över huvud. En sak rås bäst på om man möter den öga mot öga. Och för att använda ett annat gammalt uttryck: ”Det som sås skördas!”.

Det kanske är för mycket att hoppas att alla ska slå klackarna i taket, långt ifrån alla klarar sådana svingar, så det är inget vi kan klubba igenom och kräva. Däremot vore det kanske en fjäder i hatten, så att vi kan slå oss för bröstet!

Fler bidrag till gåsen? Har jag missat något tillbehör eller styckningsdetalj? Är det någon som kan få in vaniljsås gömt i en mening blir det pluspoäng.

Och Monika T, jag hoppas att filmen du går och ser för presentkortet är bra! Vi tar gärna emot fler korvhistorier, det finns biobiljetter kvar så tiden är utsträckt.

Alles klar und ganz gut!

T


Förståelse V

03 november 2009

Arthur Schopenhauer lär ha sagt att ”alla sanningar går genom tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara.” När de är självklara har de förståtts av majoriteten, det har skett en grundläggande förändring, eller som Bo Ahrenfelt skriver i Förändring som tillstånd: en förändring av andra ordningen.

Förändring av första ordningen innebär att vi identifierar och löser problem på samma sätt som tidigare, använder samma metoder, tänker likadant, letar efter möjligheter på samma sätt etc. ”Mer eller mindre av samma sort.” Resultatet blir förnyelse, inte förändring.

Att byta lärobok till exempel är en förnyelse, alltså en förändring av första graden. Att meta med daggmask i stället för med räkor eller degsmulor är en förnyelse. Det är också bensindrivna bilar som är bränslesnålare än andra.

Vad är då en förändring av andra ordningen?
Jo, det är när hela systemet förändras. Det organiska tänkandet och agerandet förändras kvalitativt, likaså verklighetsbeskrivningen. Vi ser verkligheten med en ny förståelse.
Man byter inte lärobok, utan man börjar kanske undervisa utan lärobok. Man producerar bilar som går på vind eller solenergi, eller kör inte bil överhuvudtaget. Jag vet inget bra exempel på hur man ska meta för att det ska vara en förnyelse av andra ordningen. Möjligen att använda dynamit som fiskemetod, men jag är inte så haj (!) på fiske, min förståelse inom området är inte på tillräckligt hög nivå för att jag ska kunna ge ett bra exempel. Någon som kan bidra?

Ledarens roll
Ledaren ska vara en lots, inte en kapten. En regissör, som skapar en pjäs ihop med medarbetarna utifrån en målbild. Skådespelarna/personalen återskapar pjäsen själva, regissören går vidare till nya uppsättningar…

Ledaren ska skapa och leda integrerande processer, alltså se till att alla arbetar mot samma mål. Det är därför vi har en arbetsplan, rutiner, värderingsövningar och så vidare.

Och jag måste få avsluta med mitt favoritcitat: Jag måste följa dem! Jag är för fan deras ledare! (Andrew Bonar Law, engelsk premiärminister på 1920-talet)

T