Guldkant på tillvaron

25 augusti 2009

Det sägs att varje moln har en guldkant.

Det där med moln ska jag lämna därhän, eftersom detta handlar om vår utflykt i fredags.

Jag vet att vissa ser hösten som ett moln, en mörk tid som man bara ska ta sig förbi. För egen del gillar jag krispigt kyliga morgnar när doggarna ska ut efter sin frukost, men alla är vi olika.

Förhoppningsvis är det ingen som känner att vår arbetsplats är ett mörkt moln som överskuggar livets solsida. Oavsett vilket så tycker vi nog alla att ett litet ljust minne att bära med sig under hösten är trevligt. Därför åker vi ibland på utflykter eller gör något annat tillsammans. Det är en liten guldkant som vi kan ha med oss under det kommande året av arbete.

Många har uttryckt sin glädje över den lyckade utflykten till grannstaden Lund, som enligt vissa ligger på ett avstånd från Malmö av jordens omkrets minus två mil. Vi gjorde motsvarande aktiviteter i Malmö för ett par år sedan. Undrar om man har guidade turer i Staffanstorp, för det är väl nästa anhalt…

Hoppas att ni alla fick en energikick av fredagens äventyr – för att utrycka det med L’Oréals slogan – because you’re worth it!


Ett steg åt sidan kan vara ett steg framåt

10 augusti 2009

Under de första utvecklingsdagarna nu i augusti, de för gruv och gymnasiet, insåg vi ganska snart att det vore bra att ta ett steg åt sidan. Konstnärer gör ofta det för att få perspektiv på det de skapat. Lite distans har väl aldrig skadat, om man tänker efter.

Det handlade om att vi redan för 18 månader sedan beslutade att alla ämnen skulle ta fram dokument så att varje studerande skulle kunna veta vad man ska klara i studierna, vad man uppnått hittills samt slutligen få veta vad som saknades och vad man behövde göra och träna på för att nå sina kunskapsmål.

Många av er använder dokument av olika utseende för det ändamålet, andra har tagit fram nya för att börja använda dem nu i höst. Ändå var diskussionen lite tvekande. Så, låt oss ta ett steg åt sidan för att betrakta det vi beslutade för ett och ett halvt år sedan. Vad är det vi vill, egentligen? Vad är själva kärnan i beslutet att det ska finnas ett dokument?

Jo, naturligtvis att varje studerande ska veta vad de behöver träna på för att till slut ha de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska klara sin kurs. Det är deras studier, alltså ska de veta exakt vad som är kvar på resan, eller vad som saknas på bilden. Du som lärare ska hjälpa var och en genom att ta med dem ett steg åt sidan, peka och tala om vad som är bra och vad som saknas. Kanske tala om att tavlan nog inte blir färdig om de inte lägger ner mycket mer arbete på den, och varför du anser det. Eller tala om att deras bild är färdig, ett strålande verk, och att de kan då vidare till nästa målning. Eller kurs, om du så vill.

Min personliga uppfattning är att det ska dokumenteras skriftligen (möjligen en tautologi) eftersom muntlig tradition alltid förvrängs. De som lekt apelsinleken vet vad jag pratar om. (En person viskar ”apelsin” till en annan, som i sin tur viskar det den uppfattat till nästa person och så vidare. När ett antal personer viskat färdigt är det alltid ett annat ord än ”apelsin” som är resultatet, t ex ”karamellisering”.) Om man i stället skickar runt en lapp som det står ”apelsin” på och ber alla att läsa det, så står det garanterat ”apelsin” när lappen skickats runt, och alla har troligen uppfattat att det står just ”apelsin” på lappen. Alltså, det skrivna slår det sagda i det fallet.

Nå, det var inte det som var min huvudpoäng i dag, utan det var att vi ska försöka få perspektiv på det vi gör. En rektor jag hade en gång sa att utvecklingen går med stormsteg fram – och tillbaka. Jag skulle vilja säga att utveckling kräver små steg, och ganska ofta åt sidan.