Få har väl undgått att läsa om Serviceförvaltningen i Malmö. Enligt Sydsvenskan (http://www.sydsvenskan.se/malmo/chefer-pa-jobb-malmo-morkade-misstankarna/) finns det misstankar om mutbrott, man har sålt billiga bilar till politiker och fixat snöröjningskontrakt åt kompisar och för att ha låtit kommunen utföra privata arbeten för en billig peng. Inom Jobb Malmö misstänks chefer för att ge jobb och praktikplatser åt familj och vänner. Det verkar finnas en kultur som är inspirerad av säkerhetsgenomgångarna på flygplan: ”Om trycket i kabinen skulle fall faller syrgasmaskerna ner. Hjälp dig själv först innan du hjälper någon annan.” Deras slogan verkar vara ”Serviceförvaltningen – Help yourself!”
Jag har arbetat tillsammans med ganska många inom Serviceförvaltningen i Malmö och vet att det är ärliga, kompetenta och hyggliga människor som arbetar där. Med ett fåtal undantag då, enligt Sydsvenskan.
Enligt Malmö Stads personalpolicy ska ”alla arbetsplatser ha en öppen kommunikation och en tillåtande attityd, som ger utrymme för egna initiativ” Det låter bra, men om cheferna tar initiativ som beskrivits ovan, vad gör man då? I förra versionen av personalpolicyn stod det att man vill ha personal som ”i första hand drivs av lust och inte av plikt”. Hm, jag har lust att köpa en bil genom mina kontakter. Hm, jag har lust att anställa mina kompisar i stället för de som jobben borde gå till. Det var nog inte tänkt så och det är kanske därför man tog bort den formuleringen.
Cheferna ska ha ”ett ledarskap som ger ett öppet och tillåtande klimat” är en annan formulering. När en chef då säger ”Men hallå, hur fan kan du ägna din arbetstid åt dessa skitgrejer istället för att fokusera på ditt uppdrag” till en anställd som påpekar missförhållanden har han nog inte läst värdegrunden. Eller en annan anställd som fick höra att han kränkte en chef när han påtalade oegentligheter.
Tre av de personer inom Jobb Malmö som jag haft äran att samarbeta med är Monika Herstedt, Rebecca Bichis och Lars Ekström. De har påtalat några av de oegentligheter som Sydsvenskan skriver om. För mig är de hjältar, inget annat ord duger. Att vara whistle blower är inte lätt, och dessa tre hjältar har säkerligen haft det tufft.
Om det finns någon rättvisa i världen belönas dessa tre med utmärkelsen årets chef i Malmö. Se utmärkelsen som ett bragdguld. Låt dem dessutom ta över hela Serviceförvaltningen, det är den sortens ansvarstagande och ledarskap som behövs. Om de inte belönas för sin insats vet jag vad man kan göra med Malmö Stads personalpolicy.
Ett trefaldigt leve för Monika, Rebecca och Lars och alla andra som också vågar peka på saker som inte står rätt till. Leve dom!
Torbjörn tänker 